Boka mig som föreläsare

Våga prata om psykisk ohälsa

Joannas träning och viktresa

Vardag

Jag är sämst!

Jag är sämst!

Hej kompisar! Jag vet att jag är sämst på att uppdatera här. Det är nästan en månad sedan sist. Jag ber om ursäkt för det men jag har fullt upp med att leva just nu. Mitt liv är väldigt intensivt med jobb, träning, kontaktperson, boendestöd, läkarbesök och styrelseuppdrag. Bloggen tyvär i femte hand typ. Men men jag är bättre på att uppdatera på Instagram. Så följ mig där. (Länk)

Ska försöka

Jag ska försöka bli bättre på att prioritera bloggen. Ska försöka skriva in lite bloggtid i kalendern så blir det kanske enklare att komma i håg även när det är full rulle. Här nedan tänkte jag iallafall dela av mig av lite bilder av vad jag haft för mig under den här senaste månaden.

Vi hadehöstens första ambassadörmöte med Yoga, vandring och skogsbad.

Jag och Felicia hade en heldag i Örebro/Kumla och kollade när Valsarna mötte Indianerna.

Jag fick blommor efter matchen… Gissa från vem? Ludde såklart 💖

Jag har börjat göra matlådor och försöker följa kostschema igen. Har nästan klarat en vecka nu haha.

Jag träffade en ny kompis på veckans promenad som hade sötaste mulen haha.

Jag fortsätter kämpa på med träningen. Försöker lägga om passen och komma fram till vad som är bäst för min kropp.

Ludde har fått mig att ladda ner Pokémon GO. Det har resulterat i att jag gått typ 4,5 mil på fyra dagar. Jag kan vara besatt. 🤣

Just nu sitter jag på balkongen och njuter av en smoothie. Man får passa på att suga in den sista solen.

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psoriasisartrit Psykisk ohälsa Vardag

Bara DU kan förändra DITT liv

förändra ditt liv
Foto: Fredrik Karlsson- Solstafoto

Det är inte lätt

Det är inte lätt att leva med psykisk ohälsa/sjukdom. Men jag möter många som kräver att andra ska lösa problemen åt en. Senast i dag hörde jag komentaren ”Om psykiatrin inte hjälper mig så tar jag livet av mig.”

Bara DU kan förändra DITT liv

Jag kanske är hård nu. Absolut psykiatrin kan vara ett bra stöd men det är bara DU som kan styra upp DITT liv och bestämmer hur det ska se ut.

Jag har gjort det

Jag säger inte det här för att vara elak. Utan  för att jag har gjort den här resan och jag vet att det går. Jag har absolut en fördel av mitt driv. Att jag inte ger mig när jag ger mig fan på något.

Gör inte min resa enklare

Det gör dock inte min resa enklare än någon annans. Det har varit blod, svett och tårar men jag har överlevt nio självmordsförsök och det måste finnas en mening med det.

Kan jag så kan du

Jag kommer aldrig låta min psykiska sjukdom/ohälsa ta över mitt liv igen. Om jag kan så kan du. 💖

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psoriasisartrit Psykisk ohälsa Vardag

Vem ska ta ansvaret?

Vem ska ta ansvaretAndra besöket på smärtkliniken

I dag var det dags för andra besöket på smärtkliniken. Det blev de 90 min samtal med psykologen. Vad kom vi fram till? Jo att jag är såååå duktig och gör allt rätt…

Ännu mer säker

Nu är jag ännu mer säker på att de kommer säga att jag klarar mig själv. Men två träffar kvar först. Arbetsterapeut nästa gång sen ska de snacka ihop sig och sista träffen kommer jag få veta vad de kommit fram till.

Vem ska ta ansvaret?

De är lite komiskt för smärtkliniken tycker att jag hör till vuxenhab. Vuxenhab tycker att jag hör till psykiatrin. Psykiatrin tycker att jag hör till Vuxenhab. Men ingen tar ansvar.

Dela på mig

Funderar på att dela mig själv i tre delar och skickar en bit till varje ställe. Men då hör jag  nog helt plötsligt till psykiatriska slutenvården istället. 😉😅🤣

Rullar på

Annars rullar livet på. Passade på att förena nytta med nöje så de blev en promenad på 9,2 km i dag. Träning och jobb flyer på. Lite mycket ibland men försöker hitta en balans. I onsdags missade jag min 14 speedwaymatch med Valsarna på 32 år för att spara energi. Det känns konstigt att Lituim gör mig ”normal” och att jag helt plötsligt kan ta genomtänkta beslut.

Snart helg

I morgon är enda planen att jag ska till gymmet. Sen blir det en lugn helg och ladda batterierna till nästa vecka. Jag skriver på fyra reportage samtidigt just nu men var upp i sju stycken tidigare under veckan. Haha okej jag kanske inte är så ”normal” ändå 😉

Vardag

18 års vänskap

 

Speedwayen gav mig ett liv

Jag brukar få höra att jag borde skaffa ett liv. I stället för att lägga ner så mycket tid på speedway. Men jag skulle vilja påstå att speedwayen givit mig ett liv.

18 års vänskap

I dag är det 18 år sedan jag träffade två av de viktigaste personerna i mitt liv. I en speedwaydepå såklart. Zandra och Ludde utan er är jag ingenting.

De enda som varit med hela vägen

Ni två är de enda som varit med hela vägen och ni sviker aldrig. Ni hejar, stöttar och tjatar. Även om jag vid många tillfällen har skrikit att ni är dumma i huvudet och inte fattar någonting så lämnar ni mig aldrig. Ni gör mig stark när jag är som svagast.

Så jävla tacksam

Jag är så jävla tacksam för att speedwayen har gett mig möjligheten att lära känna två fantastiska personer.
Jag älskar er – Då, nu och för alltid ❤

Vardag

Väl undersökt

Få en bättre översikt.

I torsdags var det äntligen dags för första besöket hos smärtcentrum. Jag skickade in en egen för cirka ett halvår sedan. Min förhoppning var att det skulle ge en bättre översikt av min smärta.

Många kockar i soppan

Reumatulogen tar hand om min reumatism. När senor och ledband går av så tar ortopeden över. Kvinnokliniken tar hand om den fruktansväda mensvärken, cystorna och misstänkta endometriosen. Urologen tar hand om njurstenssmärtan. Ingen tar hand om IBS-smärtan just nu. Sen får akuten ta över när det blir akut. Det är många kockar i soppan.

Grundligt undersökt

Jag fick träffa två läkare och en sjukgymnast i 1,5 timma. Vi gick igenom min smärtproblematik sen blev jag grundligt undersökt. Först kollade läkaren reaktionsförmåga och känsel. Vi kom fram till att jag har en nedsättning i vänster ben. Oklart varför men det är ju vänsterfoten som är opererad två gånger så det kan ha med saken att göra. När läkaren var klar var det sjukgymnastens tur att undersöka mig. De tryckte och rörde i varenda millimeter av hela min kropp.

Livrädd

Det påpekade att jag är så duktig med träning och kost. Att jag verkar veta hur min kropp fungerar osv… Det jag alltid får höra. Det gör mig livrädd för att de ska säga att jag klarar mig själv. Att de inte kan göra någonting för mig. Men än har jag inte gett upp för jag har tre möten till inbokade i den här kartläggningen. Nästa gång blir det att träffa en psykolog.

Aldrig pratat om smärtan

Jag har fått terapi sedan jag var 12 år. Men jag har aldrig fått terapi för min smärta. Vi har knappt pratat om den ens. Jag hoppas att på att få mer strategier för att hantera smärtan. Ja vi får väl se vad det säger när kartläggning är klar.