Aspiepower Media

Nej inte igen!

Nej inte igen!

Nej inte igen!

I går kom mamma, pappa och Bebbsan till stan. Det blev en sväng på stan för lite shopping. Tidigare under veckan kände jag att det började svida när jag kissade. När vi var på stan var det hemskt. Det sved i urinröret som f*n fast jag inte ens kissade. Kände bara nej inte igen! Så bestämde mig för att ringa Kry. Där fick jag dock ingen hjälp för har man haft över tre urinvägsinfektioner på ett år så tycker dom att man ska träffa en läkare IRL. Det är ju bra så man inte missar något allvarligt. Jag försökte dock förklara att jag är grundligt undersökt, senaste hos urologen för någon månad sedan. Att vi vet att jag inte är allvarligt sjuk men att jag behöver antibiotika i bland. Men nej hon vägrade ge mig antibiotika.

En tid till jouren

I stället fick jag ringa till 1177. Jag har varit med förr så jag visste att om man ringer dom efter 17.00 och har tur så får man en jourtid på vårdcentralen och slipper akuten. Jag hade tur för sköterskan  förstod att jag inte kunde vänta en hel helg så jag fick en tid 18.45. Jag bad till gud att läkaren skulle ge mig antibiotika och uppenbarligen hörde han mig. (Nej jag är inte troende)

Världens bästa läkare

På vårdcentralen fick jag träffa världens bästa läkare. När hon kom in i rummet så sa hon ”Jag tycker synd om dig! Så här kan vi ju inte hålla på. Mitt uppdrag är att hjälpa dig och det gör jag genom att göra så du slipper springa här hela tiden och lämna urinprov”. 90% gångerna visar det inget på odlingen men eftersom jag står på Benepali mot min psoriasisatrit så har jag nedsatt immunförsvar. En gång testade de att inte ge mig antibiotika för urinvägsinfektioner kan försvinna av sig själv. Det gick dock inte så bra för fyra dagar senare var det på väg upp i njurarna och jag fick i stället äta två kurer antibiotika. Jag kan bli dösjuk om de inte behandlar i tid.

Antibiotika efter sex

För ca 7 år sedan såg vi ett mönster och insåg att jag ofta fick urinvägsinfektion efter att ha haft sex så de skrev ut antibiotika så jag kunde ta en tablett efteråt för att förebygga. Det funkade jättebra men sen bytte de läkare och den tyckte bla bla bla du ska inte ha så mycket antibiotika. Fast slår man ut på ett år så äter jag mindre tabletter på 1 år när jag tar en liten dos ibland än mot att jag måste äta hela kurer. Så den här fantastiska läkaren skrev ut tre kurer åt mig en dos jag ska äta nu och sen för att ha hemma för att kunna behandla och förebygga själv.

Andra antibiotikan i år

Jag älskar läkare som ser patientens bästa. Jag känner mig kropp, jag vet hur den funkar och jag känner igen symtomen. Nu slipper jag springa på vårdcentralen och ta upp tider för någon som behöver dom bättre. Jag sa i december att 2018 var ett bra år för jag hade knappt några infektioner. Jag skulle inte ha sagt det för nu är jag inne på andra kuren det här året och vi är bara inne på årets första månad. Jag hoppas att resten av 2019 blir bättre.

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det!

Söndagar brukar vara min slappdag men i morse hände något. I stället för att gå från sängen till soffan så åkte jag till gymet. Ja ni läste rätt. Plötsligt händer det! Som jag skrivit tidigare så funderade jag på att köpa ett gymkort. Jag känner att jag mår bättre psykisk av att röra på mig. Under sommaren och hösten har jag gått många promenader men nu när de börjar bli vinter, mörkt och kallt så känns det inte lockande. Min kropp gillar inte att vara ute i kylan.

Ingen bra relation till gym

Jag har ingen bra relation till gym till viss del för att övergreppet skedde i ett gym. Men även för att jag inte känner mig bekväm med massa folk. Det känns som de glor på mig och tänker ”Vad håller idioten på med?”. Det kan vara över 5 år sedan jag tränande sist. Nu har jag dock hittat ett litet gym där jag känner mig trygg. Det är bara ett viss antal personer som får gymkort där och eftersom jag kan träna på dagtid så kommer jag nog vara själv för det mesta.

Kul att träna

Första passet gick bra det återstår dock att se om jag kan gå i morgon haha. Jag tycker det är kul att träna dock måste jag försöka att ta det lite lugnt. När jag kommer på att något är kul så brukar jag gå all in och köra 210%. När min styrka bli en svaghet och drivet blir lite för starkt. Men min kropp är inte som andras kroppar så det gäller att ta det lugnt och lyssna på vad den säger.

Jobba hemifrån

Nu har jag dock hamnat i soffan och det är jag värd! Nu ska jag jobba lite hemifrån eftersom det blev som det blev i måndags när jag fick gå hem från jobbet. Vad har du gjort i dag?

Nu börjar min rehab-resa

Tog 10 år att få rätt diagnos

När jag var tio år så kom mina första symtom. Det började med att jag fick ont i en fot. Senare gick det över till handled. Jag tävlade i rytmisk sportgymnastik så läkarna skyllde på att jag tränade för mycket. Tillslut fick jag sluta träna helt men smärtan var fortfarande kvar och växlade mellan flera leder. Läkarna blev förvirrade för de misstänkte reumatism men mina provsvar såg bra ut. Det skulle ta 10 år till innan jag av en slump råkade hamna hos reumatologen och de till innan de tillslut lyckades sätta rätt diagnos. Jag fick diagnosen Psoriasisartrit som är en reumatisk sjukdom men som inte alltid syns på blodprover.

Biologiska läkemedel

Sedan fem år tillbaka står jag på biologiska läkemedel och har mindre symtom men har fortfarande stora problem. En fot som saknar ett ledband och har en ihopsydd sena. En axel som hoppar ur led varje gång jag har armen över huvudet. Och en armbåge som gör att jag har svårt att utöva vardagssysslor som tex att diska. Ortopeden säger att man inte kan göra något åt min armbåge och axel. Reumatologen säger att de enda de kan göra förutom den medicin jag redan har är att ge kortisonsprutor.

Behöver struktur

Jag har fått sjukgymnastik genom landstinget vid flera tillfällen men när vi kört några månader så tycker dom att jag klarar mig själv. Det funkar dock inte eftersom jag också har Aspergers syndrom och behöver ha struktur, en tydlig plan och en tid och plats att komma till. Annars blir det inte gjort.

Nu börjar min rehab-resa

Sen träffade jag Åsa på Karlstads träningspraktik och hon tror att rätt rehab och träning kan hjälpa mig. Vi har ingen aning om detta kommer funka men vi tänker ge det en chans. Kan vi bara få bort lite smärta så är vi nöjda. I dag körde vi första rehabpasset och redan nu märks det stor skillnad på min axel. Nu kommer jag köra en övning hemma i en vecka innan det är dags för nästa pass med Åsa. Så i dag börjar min rehab-resa och jag tänkte att ni skulle ska få bli med på den. Detta är inte en sponsrat inlägg utan jag tänkte bara att det vore kul för er att hänga med på min resa och kanske kan jag inspirera någon annan att börja sin egen resa:)

.
min rehab-resa

 

Försäkringskassan borde byta namn till krångelkassan

Försäkringskassan borde byta namn till krångelkassan

När jag fick beskedet om att jag beviljades sjukersättning så var det många som sa: ”Åh va skönt nu får du lite lugn och ro och behöver inte krångla mer”. Så ser tyvärr inte verkligheten ut. Jag har inte bara sjukersättning jag har även särskilt högriskskydd och har haft det sedan jag började jobba 2012. Det kan man få om man har många men korta sjukdagar (minst tio per år). Det innebär att jag inte har några karensdagar. Jag och min arbetsgivare får betalt från dag ett om jag blir sjuk.

Mina kroniska sjukdomar har inte försvunnit

Nu gick det dock ut och jag var tvungen att söka igen. Jag skickade in två läkarintyg när jag sökte om sjukersättning för tre månader sedan. Därför skickade jag inte in några den här gången utan tyckte ”Se tidigare intyg”. Men nej så smidigt kan ju inte Försäkringskassan fixa saker. Så nu måste jag skicka in två nya intyg där det står exakt samma sak som det stod för två månader sedan. Seriöst tror dom på allvar att mina KRONISKA sjukdomar förändras på två månader? För övrigt står det i de andra intyg att om mina sjukdomar kommer förändras så kommer det bli mot det sämre.

Ingen verklighetsinsikt

Nu har jag har tills den 24/5 på att skicka in intygen… Dom har verkligen ingen verklighetsinsikt. Ringde psykiatrin och de skrattade när jag sa att jag behöver en läkartid innan maj är slut. De är totalt underbemannade just nu. Jag ska vara glad om jag kan få en tid i slutet av juni. Det var en jättetrevlig sköterska som sa ”Krånglar dom så säg att de ska ringa till oss på det hemliga numret som de har. De ska inte ha någon onödig diskussion med dig. Det är vi som är underbemannade och det ska inte du blir straffad för.”

Är man inte utbränd så blir man det

Psykiatrin skulle i alla fall göra allt för att min läkare ska fixa det. Eftersom han redan skrivit ett intyg så hoppades hon på att han skulle ha tid att gå in och komplettera det. En sak är i alla fall säker att är man inte utbränd innan man får kontakt med F-kassan så är man det innan äventyret är över. Det känns som allt ska vara så krångligt som möjligt så folk inte ska orka söka. Jag har förmågan att kunna prata för mig och inte ge mig men dom som inte orkar det då? När man är som svagast och behöver stöd då ska man va som starkas för att orka slåss för att få det man har rätt till.

försäkringskassan

Varför kom jag inte på det här tidigare?

Varför kom jag inte på det här tidigare?

Jag och pappa tog en promenad förut så nu visar stegräknaren 5 km. Jag är så jävla glad att jag köpte de där kängorna för nu kan jag helt plötsligt gå flera km per dag utan att få ont. Varför kom jag inte på de här med kängor tidigare? I går kväll hade jag dock sjukt ont i fötterna, hatar väderomslag. Tillslut tog jag smärtstillande och gick och la mig.

Fredagsmys

Nu ligger jag och Bebbsan i sängen och myser och väntar på att Lets Dance ska börja. Kollar ni på det? Vem hejar ni på? Jag köpte popcorn förut när vi var och handlade så ska lyxa till det med det och Tweeks tänkte jag.

Varför kom jag inte på det här tidigare?