Vi pratar om det, vi skriver om det. Men vet vi egentligen vad Aspergers syndrom innebär för personen som lever med det och för de som lever i närhet med personen?
Joanna driver sin blogg www.domkallarmighannes.se och har med den nått många följare som delar hennes liv och erfarenheter.
Boka en gripande, rolig och informativ föreläsning med och av Joanna som själv lever med Aspergers syndrom. Hon berättar vad det innebär rent praktiskt i livet för henne. Du som har diagnosen eller har en närstående som lever med den kommer känna igen dig. Men även få andra infallsvinklar på hur livet faktiskt fortsätter och går att leva gott och rikt även med en bokstavskombination.
Joanna Halvardsson är 29 år och är bosatt i Karlstad. Hon fick diagnosen Aspergers syndrom vid 16 års ålder och hade en jobbig skolgång med klippkort på psykiatrin och försökte ta sitt liv åtta gånger. Efter 13 år med psykisk ohälsa har hon hittat tillbaka till livet, utbildat sig till journalist och driver i dag eget företag. Hon åker land och rike runt för att dela med sig av sin berättelse för att hjälpa andra.
Hon vill med sin föreläsning öppna upp för omvärlden kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa. Genom att dela med sig av sina erfarenheter slår hon hål på myter och berättar öppenhjärtigt om sin uppväxt i lilla Hagfors och hur hennes syn på livet förändrats av att få en diagnos.
Sommaren 2015 fick Joanna även diagnosen Bipolär sjukdom typ 2.
Joanna är även attitydambassadör för Hjärnkoll.
Läs mer om Joannas föreläsningar här.
Tack Uddevalla för i dag! Resan gick bra och det var sköt att inte behöva åka så långt den här gången. Föreläsningen gick också bra. Så bra så vi blev utslängda haha. Museet ville stänga 20.30 men ingen ville gå hem, det måste vara ett bra betyg. Nu är jag tillbaka på hotellet och ska chilla lite innan det är dags att sova.
Det har varit mycket senaste tiden. Ovissheten att inte veta om jag har någon inkomst nästa månad stressar mig. Jag har fortfarande inte fått beskedet från Försäkringskassan om jag får sjukersättning eller ej. Grädden på moset blev gårdagen som var en kaosdag. Klockan ringde 8.15. 8.45 lämnade jag bilen vid verkstaden. 9.30 vägde jag in mig på Viktväktarna. Hann hem och sitta ner i 20 min. Träffade min kontaktperson 11-13. Hann hem och sitta en liten stund till. Sen sminkade jag mig och gjorde mig klar.
Efter det fick jag ett sammanbrott och grinade bort allt smink. Ringde till Carolina och skrek att jag inte orkar föreläsa, att jag är trött och bara vill sova. Tyvärr är det ju det här nackdelen med att vara föreläsare jag kan inte skicka någon annan när jag inte orkar. Visst kan jag ställa in men då skapar jag ett dåligt rykte om mig och själv och förlorar en månadslön. Ställde mig i duschen tvättade bort allt smink och sminkade om mig. 15.40 kom Carolina och hämtade mig och körde mig till verkstaden. 16.30 lämnar jag verkstaden och åker och plockar upp min vän Malin som skulle bli med som sällskap. Vi kommer fram till Grums ca 17.30. Började föreläsa 18.00 och många vill ställa frågor efteråt. Kommer hem till 21.00 lägger mig i badet innan jag tar en sömntablett.
Tanken var att jag skulle jobba förmiddag i dag men jag bestämde mig för att ta sovmorgon och vaknade vid 09. Det gäller att pausa när det behövs. Nu sitter jag och äter frukost och ska snart åka till jobbet. Det var skönt att få sova ut ordentligt och få ny energi. Annars gick föreläsningen bra. Jag slog tydligen besöksrekord, det brukar komma runt 25 personer i går kom det närmare 70 personer.
Hej kompisar! Det är söndag och ännu en vecka börjar gå mot sitt slut. I morgon ska jag tillbaka till kontoret för första gången på en vecka. Det ska bli skönt med en vanlig vecka efter förra veckans resande fram och tillbaka. Men det blir bara en vanlig vecka för nästa vecka är det dags igen. Jag föreläser nämligen i Grums den 24/1 kl 18.00. Glöm inte att boka er biljett om ni vill komma, dom finns att köpa på Grums bibliotek.
På onsdag börjar också en ny viktväktar-vecka och jag ser fram emot att väga mig den här gången. Det känns lugnare nu när jag kört flex i en vecka och vet att jag gått ner. När jag pratar med andra så verkar det vara många som är lite osäkra på flex, att man är rädd för att äta för mycket av noll points maten. Nya saker är spännande men lite läskiga innan man vet hur det fungerar. Annars jag gillar jag flex för det gör så programmet blir ännu lättare att följa. I går lyxa jag till det med räkmackor för andra gången den här veckan.
I dag har jag föreläst för ca 100 personer på Fellingsbro folkhögskola. Jag gillar folkhögskolor. Jag har bara gått i Molkom (tre olika linjer) men jag måste nog påstå att folkhögskolor är bättre på att bemöta personer med NPF mot vanliga skolan. Att man ser varje individ i stället för diagnoser. Jag tycker att vanliga skolan borde ta efter folkhögskolor när det gäller det.
Föreläsningen gick i alla fall bra. Så bra så de ville ha mig kvar en halvtimma extra. Nu är jag hemma i Kumla igen och ska ta det lugnt resten av dagen. Vad gör du i dag min vän?
Nu har jag precis bytt tåg i Göteborg. Vet ni vad man kan göra om man ska vänta 45 min på nästa tåg? Jo då kan man gå fram och tillbaka till stationen och komma upp i 1 km. Jag går all in i mitt nya hälsosamma liv. ?
I dag har jag som sagt föreläst för personalen på en skola i Helsingborg. Jag körde ett upplägg som jag inte kört förut men jag tyckte att det bra. Många frågor och spännande samtal. Jag brinner lite extra för skolvärden då jag vet att väldigt små insatser gjorde så jag klarade skolan. Det känns skönt att kunna påverka så inget barn ska behöva ha samma skolgång som jag hade. På något sätt så känns det som allt hemskt som hänt mig inte är lika meningslöst, när min historia kan göra så att andra barn slipper vara med om samma sak. Tack Helsingborg för ett trevligt dygn.
Nu blir det ett dygns vila i Kumla sen drar jag vidare och föreläser på Fellingsbros folkhögskola på onsdag.
