Kategori: Bipolär sjukdom typ 2

Joanna har Bipolär sjukdom typ 2

Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom och innebär att man pendlar mellan att vara manisk eller deprimerad i olika perioder. Däremellan brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt. Det är viktigt att få behandling om du har bipolär sjukdom. Eftersom både manier och depressioner kan leda till svåra följder för dig själv och andra.

Det finns flera typer av bipolär sjukdom

Det finns olika typer av bipolära sjukdomar men de vanligaste är typ 1 och typ 2. Den klassiska bipolära sjukdomen är när det växlar tydligt mellan stämningslägena med djup depression och klassisk mani. Det är den som benämns som Bipolär I (tidigare Manodepressiv sjukdom).

Bipolär typ 2 består av korta inslag av hypomani med återkommande depressioner, hypomanier är lindrigare maniska symtom, denna variant har Joanna.

7 dagar utan ångest

ångest

7 dagar utan ångest

Sju dagar utan ångest.
En vecka.
Jag minns inte ens när det hände sist.
Om det någonsin har hänt.
Iallafall inte på 20 år.

Bra flow

Jag är inne i ett sjukt bra flow nu.
Allt bara flyter på.
Jag tränar bra, äter bra och sover bra.
Allt är allmänt bra.

Läskigt

Det är dock lite läskigt för jag är trots allt bipolär.
Jag går runt och väntar på att det ska säga pang.
Att sju dagars ångest ska komma på en och samma gång.

Försöker njuta

Jag försöker njuta av stunden för när man är bipolär så vet man aldrig hur länge det varar.
Fem minuter, fem dagar, fem månader eller fem år?
Men just nu är det bra 🙂

Jag har bett om att få Apodos

apodos

Jag har bett om att få Apodos

Jag har tagit beslutet att börja med Apodos igen. För 10 år sedan hade jag det på psykiatrins begäran för att minska risken suicidförsök. Så är inte fallet i dag men jag tar 14 tabletter om dagen och jag känner att jag har svårt att hålla reda på alla. Det har blivit mycket slarv senaste tiden och det påverkar såklart mitt mående.

Tog jag kvällsmedicinen?

Tog jag kvälls medicinen eller gjorde jag inte det? De ju inte direkt bra att chansa och 12 tabletter för mycket. Oj medicinen är slut jag måste beställa nu. Äsch jag lägger in de andra så länge så lägger jag in den sen när den kommer. Va fan dippar jag för helt random? Oj shit! Jag la aldrig i medicinen och nu har jag inte tagit den på minst två dagar…. Så har de låtit hemma hos mig senaste månaden.

Har varit skeptisk

Jag älskade att ha apodos för tio år sedan men sen trappade vi ut alla mina mediciner så hade bara en kvar. Då kändes det ganska onödigt att ha kvar den. Sen har jag tänkt på det sedan vi satte in medicinerna igen 2015 när jag fick min Bipolär diagnos. Men jag har varit skeptisk till om de skulle funka med min livsstil eftersom jag reser mycket och jobbar över hela Sverige.

Värt ett försök

Samtidigt känner jag att det är värt ett försök. Går de inte så går de inte och då är det ju bara att ta bort den. Det ska iallafall bli skönt att få släppa de där med mediciner lite och bara kunna fokusera på att må så bra som möjligt i stället. Jag behöver inte sitta varje vecka och räkna 700 gånger för att vara säker på att jag lagt i fel medicin.

Vad är apodos?

Vad är en apodos, kanske du undrar. Apodos är en tjänst från Apoteket som innebär att du får din mediciner för (oftast) två veckors tid packade i rullar. Medicinen är packad i påsar utmärkta med datum och klockslag och vilka mediciner det är. Ska du resa bort några dagar så kan man smidigt plocka med sig påsar endast de dagarna och behöver inte släpa med all medicin.

Minskar risken för att ta fel

Apodos gör att risken för att ta fel, för mycket, eller för många tabletter. Vilket innebär ökad trygghet. Låter det intressant? Prata med din läkare så kan hen fixa det åt dig. Hur smidigt? Jag har insett de senaste åren att de blir så mycket enklare om man tar vara på de hjälpmedel som faktiskt finns.

Psykisk ohälsa ökar under coronapandemin

I dag var det dags för (H)järnkolls årliga nationella kampanjdag. I år ligger såklart mycket fokus på att psykisk ohälsa ökar under coronapandemin. Media rapporterar varje dag om hur många dödsfall vi är uppe i. Jag tror dock att det många fler som dör i följd av psykisk ohäla och självmord i dessa tider, som inte är med räknade där. Jag hörde i dag att fem fler personer avslutar sitt liv varje dag just nu. Det finns såklart inte några exakta siffror på detta. Men det är troligen ett stort mörker tal.

Psykisk ohälsa ökar under coronapandemin

Utställning i bibliotekshuset

Det är extra viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa i dessa tider. Det gör vi i (H)järnkoll i Värmland genom att ställa ut porträtt på ambassadörer. Fram till den 14/6 hittar ni utställningen på nedre våningen på bibliotekhuset i Karlstad. Jag tycker att ni ska gå dit och ta er en titt. Alla personer som är utställda håller föreläsningar utifrån vår egen erfarenhet så det är en stor kunskapsbank vi har. Med erfarenheter som autism, ADHD, Schizofreni, Bipolär sjukdom, psykoser, missbruk mm.

Hoppa in i direktsänd radio

Min uppgift i dag var att vara mediaansvarig och bjuda in media. I går när jag stod på gymmet ringde P4 Värmland och fråga om jag hade tid en stund. Visst sa ja och cykla motionscykel samtidigt. Haha det är tur att jag är kvinna och kan göra flera saker samtidigt;) Så dom dök upp och tanken var att de bara skulle intervjua Elizabeth men de ville ha med mig också. Så jag fick väl ställa upp och hade hela tio minuter på att förbereda mig. Det är så proffs jobbar;) Ni kan lyssna på klippet här!

Trevlig dag

Det blev en trevlig dag. Det är skönt att få komma ut och få vara lite social men vi var noga med att hålla avstånd. De kom inte så många besökte oss i dag och det är ju bra. Anderas hittade iallafall dit, han kan man lita på;) Jag tycker verkligen att ni ska ta er en tur dit och kolla. Nu ska jag gå och lägga mig i badkaret och varva ner. Känns som (H)järnan kokar snart, det tar extra mycket på krafterna av att vara social nu när man är inte ovan.

3 år och 10 månader

3 år och 10 månader utan självskadebeteende

Tiden bara susar förbi. Det känns som det nyss var januari och vi var i Vietnam men nu är det snart maj. Men dom säger ju att tiden går fort när man har roligt. I dag firar jag 3 år och 10 månader utan självskadebeteende. Nästa år firar vi fem år. Fem år är en tredjedel av tiden som jag skadade mig själv. Det som var en självklarhet under så många år. Hur sjukt är inte det? Jag har sagt det förut men jag har en plan att fira det här på något sätt med er. Hur får jag återkomma med längre fram men jag har tanke på att ha en stor gratis föreläsning och bjuda in andra föreläsare. En plan jag ska jobba på under året.

En självklarhet

Som ni läser så känns det som en självklarhet att jag kommer klara fem år. För mig finns det inget annat. Har jag gett mig in på något så ger jag alltid 200%. Jag har slösat bort 15 år av mitt liv på något som aldrig har hjälpt. Hur onödigt är inte det? Det gör ont i hjärtat när jag tänker på alla unga tjejer som sitter där ute och skadar sig själv. Dom som precis jag trodde tror att det är enda lösningen. Jag önskar att vården var bättre och alla kunde få hjälp tidigare. Sitter du är ute känner igen dig i de här? Om jag kan- så kan du!

3 år och 8 månader utan självskadebeteende

Som ett missbruk

Jag skulle vilja påstå att har man avslutat ett självskadebeteende efter 15 år så är det nog som att ha avslutat ett missbruk. Jag har aldrig haft ett missbruk så jag kan säga att det är så men jag tror att det är det. Att man varje dag jobbar mot impulsen. Man vet att det är dåligt och inte ens funkar men ibland saknar man den där kicken.

Skulle skämmas

Jag kan med handen på hjärtat säga att det senaste halvåret inte har varit enkelt. Jag har vid flera tillfällen suttit med ett rakblad i handen och känt att nu ger jag upp. Men något har fått mig att inte göra det. I mitt fall tror jag att det är tre saker. 1. Jag har lovat Ludde och när Joanna lovat något så håller hon det.
2. Jag vet innerst inne att det inte hjälper. De har aldrig gjort och det kommer aldrig göra.
3. Ni! Jag skulle skämmas så inihelvete om jag måste berätta för att jag har misslyckas.

3 år och 8 månader utan självskadebeteende

Men jag behöver inte skämmas för jag har inte misslyckats. För i dag firar vi 3 år och 8 månader utan självskadebeteende. Det känns så sjukt att vi nu är närmare fem år än ett år. Fem år är en femtedel av åren som jag skadade mig själv. Det känns som jag skadat mig själv hela mitt liv men nu har jag snart varit utan det en femtedel av den tiden.

Glömt hur det var

Det är många gånger under årens lopp som jag tänkte tanken att jag ville sluta men det var för läskigt. Det hade varit en stor del av mitt liv så jag hade glömt bort hur det var att leva utan självskadebeteende. Jag visste knappt om något annat än att må dåligt. I dag har jag nästan glömt bort hur det känns att skada sig själv för nu har det blivit min vardag. Med dom orden vill jag bara säga – Kan jag så kan du!

« Föregående 1 … 3 4 5 6 7 … 34 Nästa »