Kategori: Bipolär sjukdom typ 2

Joanna har Bipolär sjukdom typ 2

Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom och innebär att man pendlar mellan att vara manisk eller deprimerad i olika perioder. Däremellan brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt. Det är viktigt att få behandling om du har bipolär sjukdom. Eftersom både manier och depressioner kan leda till svåra följder för dig själv och andra.

Det finns flera typer av bipolär sjukdom

Det finns olika typer av bipolära sjukdomar men de vanligaste är typ 1 och typ 2. Den klassiska bipolära sjukdomen är när det växlar tydligt mellan stämningslägena med djup depression och klassisk mani. Det är den som benämns som Bipolär I (tidigare Manodepressiv sjukdom).

Bipolär typ 2 består av korta inslag av hypomani med återkommande depressioner, hypomanier är lindrigare maniska symtom, denna variant har Joanna.

Jag får sjukersättning!

Plötsligt ändras saker snabbt… JAG FÅR SJUKERSÄTTNING!!!

I går skrev jag ett inlägg om ovissheten och stressan av att inte veta om jag kommer få sjukersättning eller ej. En halvtimma efter jag tryckte på publicera så ringer pappa och säger att min handläggare på Försäkringskassan hade ringt. De ringer honom för att vi skrivit en fullmakt för att jag inte orkar prata med dem. JAG FÅR SJUKERSÄTTNING PÅ 50%. Det behövdes inget tjafs, ingen överklagan, inget slöseri på energi, inga fler läkarintyg. Äntligen är det över!

Vissa kanske tycker att det är sjukt att jag jublar över att få halv sjukpension. Ni är troligen friska personer som inte vet hur systemet fungerar. Hur jobbigt det är att hela tiden bli ifrågasatt fast man kämpar på så hårt man kan, för att fungera så bra som möjligt. Det är bara de närmaste som ser hur hårt det tar när man kraschar för att man försökt för mycket. Hur lång vägen tillbaka är efter en krasch. Bara för att man har försökt att passa in i mallen som vårt samhälle har. Det känns sjukt skönt att äntlig få ha en vardag som ”vanliga” människor har. Utan att behöva vara rädd för att krascha för man måste prestera mer än vad man klarar av för att få ekonomin att gå ihop.

Tack Försäkringskassan för att jag äntligen kan få ett lugn!

Jag får sjukersättning — Baby, vi får nog ta och fira det här med en stickis!

SVT Värmland uppmärksammar bipolär sjukdom

SVT Värmland har under denna vecka uppmärksammat bipolär sjukdom och bristen på vård i Värmland i flera olika reportage. För mig tog det 12 år inom psykiatrin innan de kom på att jag är bipolär, då var det jag själv som tog upp det och ställde frågan. Ni kan läsa mer om det här. Det var faktisk Tom Davidsson en av läkarna som är med i klippen nedan som satte min diagnos. Marie Niljung var också med i ett klipp och pratade om sin pappas självmord. Hon lånade min blogg i höst och skrev om hur det kan vara att förlora båda sina föräldrar i självmord. Ni hittar det inlägget här, om ni missat det. Jill som också var med har jag träffat genom Hjärnkoll, bara kändisar;)

Borde finnas andra alternativ

Jag tycker det är bra och viktigt att man tar upp detta och jag hoppas på att man hittar en lösning i Värmland snart. Det är i många år som jag ställt frågan vart man ska vända sig om man är för sjuk för öppenvården men för frisk för akuten. Det borde finnas andra och snabbare alternativ om man är en så kallad ”återfallsförbrukare” som har många års erfarenhet av psykiatrin i bagaget.

Här hittar ni inslagen:

”Det här är bipolär sjukdom”
”När vården brister så kan det leda till självmord”
”Okunskap om bipolär sjukdom gör att felbehandlingar är vanliga”
”Landstinget lovar bättre vård för bipolära patienter”
”Lill lider av bipolär sjukdom: ”Jag blev helt knäckt”

SVT Värmland uppmärksammar bipolär sjukdom

Att pausa när det behövs…

Ovissheten stressar

Det har varit mycket senaste tiden. Ovissheten att inte veta om jag har någon inkomst nästa månad stressar mig. Jag har fortfarande inte fått beskedet från Försäkringskassan om jag får sjukersättning eller ej. Grädden på moset blev gårdagen som var en kaosdag. Klockan ringde 8.15. 8.45 lämnade jag bilen vid verkstaden. 9.30 vägde jag in mig på Viktväktarna. Hann hem och sitta ner i 20 min. Träffade min kontaktperson 11-13. Hann hem och sitta en liten stund till. Sen sminkade jag mig och gjorde mig klar.

Ett sammanbrott

Efter det fick jag ett sammanbrott och grinade bort allt smink. Ringde till Carolina och skrek att jag inte orkar föreläsa, att jag är trött och bara vill sova. Tyvärr är det ju det här nackdelen med att vara föreläsare jag kan inte skicka någon annan när jag inte orkar. Visst kan jag ställa in men då skapar jag ett dåligt rykte om mig och själv och förlorar en månadslön. Ställde mig i duschen tvättade bort allt smink och sminkade om mig. 15.40 kom Carolina och hämtade mig och körde mig till verkstaden. 16.30 lämnar jag verkstaden och åker och plockar upp min vän Malin som skulle bli med som sällskap. Vi kommer fram till Grums ca 17.30. Började föreläsa 18.00 och många vill ställa frågor efteråt. Kommer hem till 21.00 lägger mig i badet innan jag tar en sömntablett.

Att pausa när det behövs

Tanken var att jag skulle jobba förmiddag i dag men jag bestämde mig för att ta sovmorgon och vaknade vid 09. Det gäller att pausa när det behövs. Nu sitter jag och äter frukost och ska snart åka till jobbet. Det var skönt att få sova ut ordentligt och få ny energi. Annars gick föreläsningen bra. Jag slog tydligen besöksrekord, det brukar komma runt 25 personer i går kom det närmare 70 personer.

Att pausa när det behövs

Vem är egentligen Joanna?

Vem är Joanna?

Eftersom det kommit in så många nya läsare här senaste tiden så kanske det är någon som tänker vem är Joanna? Så det kanske är dags för liten presentation?

Joanna var en tyst snäll och blyg liten tjej

Joanna, Emelie, Nathalié, Halvardsson föddes på Karlstad BB den 9 februari 1988 klockan 20.28. Jag är uppvuxen med mina föräldrar i Hagfors i norra Värmland. Ni vet staden som Monica Zetterlund och Christer Sjögren kommer ifrån. Jag har alltid uppfattas som en snäll tyst och blyg liten tjej som satt längst bak i klassrummet och inte var till besvär. Den som helst ville umgås med de vuxna. Som barn hade jag massa vänner men jag kände mig ändå annorlunda och utanför. Jag tyckte att det var jobbigt att umgås med mer än en person i taget. Men fram till till högstadiet fungerade det ändå ganska bra. Sen blev jag tonåring och då ska man helt plötsligt börja umgås på ett annat sätt. Som barn kunde jag kolla på när mina kompisar lekte och göra lika dant. Men som tonåring börjar man att använda sociala oskrivna regler och är på ett viss sätt, det funkade inte för mig.

Utanförskap och mobbning

Som 13 åring fick jag kontakt med Barn och Ungdoms psykiatrin för första gången. Då hade det kommit fram att jag kände mig ensam och utanför och att tjejerna i min klass stötte ut och mobbade mig. Som 14 åring hade deras mobbing krossat mig. Jag vill inte leva längre och jag försökte ta mitt liv för första gången. Sen väntade många år med psykisk ohälsa, självskadebeteende, psykoser, psykiatrisk slutenvård och åtta självmordsförsök. Vill ni veta mer om den perioden så kan ni lyssna här.

Det var inte meningen att jag skulle dö

Det var någonstans där i ambulansen på väg till sjukhuset efter mitt åttonde självmordsförsök som jag insåg att det här är inte meningen. Det är inte meningen att jag ska dö för då hade jag varit död för länge sedan. Det måste finnas en mening med att jag överlever hela tiden och den är att jag kan berätta min historia för att hjälpa andra. Jag kan inte göra något åt det jag varit med om men genom att berätta min historia så kan jag göra så inget barn behöver gå igenom det jag gått igenom.

Bipolär typ 2

Sommaren 2015 fick jag även diagnosen bipolär sjukdom typ 2, då hade jag haft diagnosen i 12 år utan att veta om det. Det var skönt att äntligen förstå varför mitt liv alltid varit en stor berg och dalbana. Än i dag försöker jag lära mig att förstå hur jag ska hantera diagnosen. Men vi har hittat rätt mediciner och efter 15 år har jag avslutat mitt självskadebeteende.

Joanna

Prisad föreläsare

I dag har jag hittat tillbaka till livet. Jag har utbildat mig till journalist. Jag är en prisad föreläsare och driver företaget Aspiepower media där jag bloggar och föreläser över hela Sverige. Platea AB utsåg mig till Årets Modiga Hjärta 2016 och Autism och Asperger föreningen i Värmland utsåg mig till Årets pusselbit i Värmland 2017 för mitt arbete med att öka öppenheten kring psykisk ohälsa/diagnoser. För att jag är en förebild för barn och unga med liknande svårigheter.

Särbo och förlovad

I dag bor jag i Karlstad tillsammans med min lurvunge och bästa vän katten Baby. Jag är förlovad och har ett diastansförhållande med Henrik sedan snart 6 år tillbaka och jag fick två kids med på köpet.

Speedway fantast

Jag är född till speedwaynörd och var på min första isracingtävling vid tre veckors ålder. Jag har bara missat åtta av speedwaylaget Valsarnas hemmamatcher i elitserien och allsvenskan på 27 år. Jag brinner för sporten och jobbar ideellt som bland annat webbmaster åt speedwayföraren Ludvig Lindgren, som också är min bästa vän.

Lever drömmen

I dag lever jag drömmen och gör det jag älskar. Jag driver eget på 25% och jobbar 25% på ett Elföretag där jag bla sköter om sociala medier och hemsida. Jag är även Attitydambassadör för Hjärnkoll och sitter med i styrelsen för föreningen Hjärnkoll i Värmland. Jag har hittat styrkorna med mina diagnoser och tar vara på superkrafterna. Jag har valt att dela med mig av min historia för att jag vill öka öppenheten kring psykisk ohälsa. Men framförallt vill jag visa att en diagnos inte behöver vara ett hinder. Utan också kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. För det är jag ett levande bevis på. Nu har ni fått lite mer info om vem Joanna är. Jag hoppas att ni gillade inlägget.

Personer som ofta nämn i min blogg:

Henrik: Min pojkvän.
Baby, Bebbsan, Backyard Baby, Fröken B: Min katt och bästa vän.
Carolina: Min bästa vän som alltid finns där och ställer upp till 200%.
Ludde: Min bästa vän speedwayföraren Ludvig Lindgren.
Mamma och pappa: Tror inte de behöver någon närmare beskrivning.
Dregen: Rockstjärnan Dregen som är gitarrist i Backyard Babies och The Hellacopters. Mitt hjärta slår några extra slag för honom.

1 år och 6 månader utan självskadebeteende

Jag slösade bort 15 år av mitt liv

När jag var 13 år så började jag att skada mig själv. Jag hade läst ett reportage i tidningen Frida om en tjej som mådde dåligt och skadade sig själv. Jag mådde inte heller bra, så jag var tvungen att testa om det hjälpte. Det gjorde det inte men jag blev fast. Jag kunde inte sluta för tänk om det skulle hjälpa nästa gång. Jag skadade mig själv i 15 år. Det funkade aldrig. Så här i efterhand så inser jag att det inte hjälpte ett skit. Jag slösade bort 15 år av mitt liv på att skada mig själv både fysisk och psykiskt. Jag har ärr i både kroppen och själen som jag kommer bära med mig resten av livet. Varje vecka kämpar jag mot impulsen.

1 år och 6 månader utan självskadebeteende.

Den 22 juni 2016 hade jag ett telefonsamtal som förändrade allt. Där och då bestämde jag mig för att nu räcker det. Jag kan skada mig själv men jag står inte ut med att skada dom jag älskar. Ludde fick mig att inse att det var just det jag gjorde. När jag hade klarat 1 år så sa jag att 1 år och 6 månader var mitt nästa mål. Då kändes det långt borta men i dag är dagen här. Jag klarade det 1 år och 6 månader utan självskadebeteende, längsta uppehållet på 15 år.

Klarade det trots en depression

Som ni vet så har inte den här hösten varit en dans på rosor. I november insåg vi att jag var påväg in i en depression så vi valde att höja mina mediciner. Så därför är jag så jävla stolt över mig själv att jag klarat det här. För det är ett under att jag inte skadat mig själv den här hösten och att jag har lyckats hålla mig borta från psykakuten även om jag haft väldigt mycket ångest. Jag hade aldrig klarat det här utan mina vänner Carolina och Ludde. Dom finns alltid där och hejar, stöttar och tjatar. Dom fångar mig när jag faller och hjälper till att knuffa mig mot rätt riktning när jag själv vill ge upp. Här hittar du min strategier för att inte skada mig själv.

Nu fortsätter vi mot nästa mål – 2 år! Kan jag så kan du!

1 år och 6 månader utan självskadebeteende

« Föregående 1 … 22 23 24 25 26 … 34 Nästa »