Vardag

Jag fick en kris

Har hänt mycket

Hej kompisar! Det varit tyst här ett tag. Saker hände i livet som gjorde att jag hamnade i en kris. Eller snarare en dubbelkris. Vi tar det från början.

Blev lämad

I slutet av maj bestämde sig en av de viktigaste personerna i mitt liv att hen inte ville vara en del av mitt liv längre. Anledningen var att jag blir arg hela tiden. Skriker, är otrevlig och hotar med suicide flera gånger i veckan. Hen orkade inte mer.

Krisreaktion

När hen försvann så gick jag sönder. Men för en gångs skull handlade psykiatrin snabbt. Kanske för att pappa Stefan skällde på dom. Efter två dagar fick jag träffa en läkare och fick diagnosen krisreaktion. Fem dagar senare fick jag träffa en sjuksköterska att prata med. Två veckor senare tog de beslutet att vi ska göra en ny diagnosutredning och jag är uppsatt för att få en tid som en psykolog.

Borderline?

Anledningen till att de blir en ny diagnosutredning är att jag själv tog upp att jag tror att jag även har borderline. Yes jag håller på att sätta en diagnos på mig själv för tredje gången nu. För så har de varit alla gånger. Att jag leverar en lista på symtom som stämmer och de inser vad de har missat.

Jag har ljugit för mig själv

Jag inser att jag har ljugit för mig själv och döljt saker för att jag har skämts. Att jag har större problem än jag själv insett. När min vän försvann så kom allt upp till ytan och jag tvungen att ta emot hjälp och visa att jag är beredd att förändra mig för att få hen tillbaka. Tre veckor utan hen var fruktansvärda men jag insåg så mycket om mig själv under den tiden.

Förhoppningsvis behandling

Förhoppningsvis redan i höst blir de en borderlineutredning och de resulterar Förhoppningsvis också i att jag kommer få en DBT-behandling. Jag ser så fram emot de här för det skulle vara så jävla skönt att få en diagnos till. Det kanske låter konstigt men jag skulle bli lättnad. Jag har känt hela tiden att det är någonting mer och redan för 15 år sedan tog jag upp just borderline.

Viktigt för att få rätt vård

Egentligen är inte en diagnos till nödvändig om jag får den vård som jag behöver. Men tyvär funkar psykiatrin så att man måste ha en viss diagnos för att få en viss sort vård. Därför är en diagnosutredning nödvändigt för att få rätt vård. Jag ser fram emot att gå igenom de här och en gång för alla gå in på djupet. Jag måste få hjälp att lära mig att hantera känslor. För annars kommer jag stå här själv tillslut. För ingen orkar med mig. Jag vill verkligen hitta den bästa versionen av mig själv och jag kommer lägga ner allt på att göra det nu.

Fortsättning följer

Det blev ett långt inlägg och det här är bara en bråkdel om vad som hänt sedan sist. Jag väljer att avsluta här för i dag men kommer fortsätta berätta mer i nästa inlägg. ❤

You Might Also Like

1 Comment

Leave a Reply