Jag kan gå!
Jag kan gå!
En månad efter skadan.
En och en halv veckas rehab och vi säger hejdå kryckorna! Jag kan gå igen, iallafall kortare sträckor. Knät känns bättre men har fortfarande pissont när jag vrider det och går i trappor.
Ökar långsamt
Vi ökar så nu får jag cykla 15 min varannan dag. Ta korta promenader runt kvarteret och börja köra ben lite försiktigt. Jag får ofta höra att det måste vara en superkraft att ha ett sådant driv som jag har. Det är det i många situationer men inte när man ska köra rehab. Min styrka blir min svaghet och jag måste hela tiden bromsa mig själv för att driva på för snabbt framåt.
Går snabbare i början
Sjukgymnasten förvarnade mig att det kan gå fort framåt i början men sen stanna upp lite. Jag måste låta kroppen läka i sin egen takt, även om det är svårt. Det är skönt att det går framåt. Jag saknar mina promenader och bara grejen att kunna gå roll mataffären själv. Min överkropp är också glad för att slippa kryckorna. 😆