Fem år och fyra månader utan självskadebeteende
Fem år och fyra månader utan självskadebeteende
Förra månaden glömde jag bort vilken dag det var. Den här månaden la jag ut det en dag för tidigt på Instagram men glömde lägga ut det här. Men det är så det är att leva med ett självskadebeteende. Det går upp och ner hela tiden. Det kan flyta på tre månader i rad. Sen kommer det månader när varje dag är en kamp.
Som ett missbruk
Som jag sagt innan, jag tycker att det är lite som att leva med ett missbruk. Har man haft ett dåligt beteende man arbetat in i 15 år så kommer det aldrig försvinna helt. Man lär sig att hantera det och leva med det. Men det finns alltid små små saker som kan trigga igång det igen.
Stressigt men bra
Just nu flyter livet på. Det har varit stressigt. Jag balanserat lite på gränsen på vad min kropp klarar av. Men jag vet vart jag har min gräns och jag kliver inte över den. Som både läkaren, sjukgymnasten, arbetsterapeuten och psykologen på smärtkliniken sa… ”Om alla hade så bra självinsikt och sjukdomsinsikt som du har så skulle vi inte ha lika många patienter.”
Återhämtning
När man följer mig i sociala medier så kan det se ut som jag kör 200 km/h hela tiden men det gör jag inte. Jag är noga med att boka in min återhämtningstid. I går gjorde jag troligtvis årets sista föreläsning. De blir nu lite mindre tempo fram till jul sen tar jag lite långledigt. För det är jag värd!