Aspiepower Media

Påsk i Karlstad

Påsk i Karlstad

Vi brukar fira påsk i Hagfors. Men Baby gillar inte att åka bil för hon tror att vi ska åka till veterinären. Så istället kom mamma och pappa hit så vi slapp stressa henne.

Knas Bebbs

Baby spenderar mycket tid under sängen för hon känner sig trygg där. Men nu när vi stannar i Karlstad för att hon ska kunna va under sängen, vad gör hon då? Jo är framme hela helgen haha.

En lugn kväll

Det blev en lugn helg med god mat och chill. En helt okej påskhelgen enligt mig, det behöver inte vara så mycket mer. Kostschemat gick åt helvete. Jag flippade helt och åt godis, chips, tårta, pizza och påskmat.

på’t igen!

Men de är bara att börja om och kötta på. Har en vecka kvar till invägningen hos Åsa. Det känns dock som min kropp tycker att den ska ligga runt 72-73 kg för det är det jag stannar på hela tiden. Men vi kör en vecka till sen utvärderar vi. Tillsdess nyttig mat!

 

Digital föreläsning 19/4

Digital föreläsning 19/4

För några veckor sedan hade jag mitt livs första digitala föreläsning. 80 personer deltog och det var väldigt uppskattad. Så kul! Nu är det så här att mitt företag fyller 5 år om två veckor. Så jag tänker att finns det ett bättre sätt att fira den än att köra en till? Sen den 19/4 klockan 19.00 kör vi!

Glöm inte att boka din biljett

Det här att ha en digital föreläsning är nytt och spännande och jag ser fram emot att utvecklas tillsammans med er. Föreläsningen kommer vara under en timma och kommer ske via Zoom. Priset är 150 kronor och anmälan krävs. Glöm inte att boka din biljett. Det gör du genom att maila info@joannahalvardsson.se Det här ska bli så kul och jag hoppas att vi ”ses” fast jag inte är ute jättelångt i förväg🙃

 

 

Ibland tänker jag på läkarna

Läkarna

Ville bara dö

Mellan 2006 och 2008 var jag inlagd för psykiatrisk slutenvård åtta gånger. Nätt och jämnt slapp jag undan tvångsvård. Jag hade psykoser och var helt utanför arbetsmarknaden. Fungerade inte i en vanlig vardag. Jag ville helt enkelt bara dö.

13 år utan slutenvård

I år firar jag 13 år utan slutenvård (förutom ett dygn 2019 när jag la in mig själv) Jag har hittat tillbaka till livet och jag har gått från att vara ett ”psykfall” till att bli något av en expert. Chefer på psykiatrin, kommuner, arbetsförmedlingen och försäkringskassan köper in mig för att de vill att jag ska hjälpa dom att bli bättre.

Ibland tänker jag på läkarna

Varje gång jag får ett sånt här uppdrag så tänker jag på läkarna jag mötte på slutenvården. Tex hen som skrev i journalen att jag var utvecklingsstörd bara för att jag inte svarade på tilltal. Dom som sa att jag aldrig skulle bli något.

Önskar att jag fick träffa dom

Jag önskar att jag fick träffa de där läkarna i dag. Då skulle jag fråga dom hur många prinsessor de fått pris av. Hur många gånger de blivit omnända i media senaste året. Om de har fått prata på samma seminarium som vår föredetta kulturminister på Almedalsveckan.

Kommer aldrig komma lika långt som mig

En sak är jag iallafall säker på. Oavsett hur långt de kommit i livet så kommer de aldrig att komma i närheten av min resa. 🙂