augusti 2020 – Aspiepower Media

Så mycket har jag ökat muskelmassan på tre månader…

ökat muskelmassan

Så mycket har jag ökat muskelmassan på tre månader…

Jag började den här veckan med att åka till Åsa och få massage. Väldigt bra start på veckan! Som ni vet så är jag sjukt frustrerad över att min vikt studsar upp och ner. Jag gör allt rätt men vågen går inte åt rätt håll. Alla tjatar ”Du bygger muskler nu Joanna dom väger”. Men jag lyssnar inte på dom haha. Så när jag ändå var där så passade vi på att göra en kroppsscanning på mig. Vet ni vad? På tre månader så har jag ökat 1,4 kg i ren muskelmassa. Nästan lika tungt som ett paket socker. Nu förstår till och med jag varför vågen står still haha.

Svart på vitt

Det känns skönt att få det på svart på vitt. Att jag gör rätt och att det faktiskt händer saker även om de inte syns på vågen. Nu har jag fått lite mer energi att köra lite till. Maten har gått bättre den här veckan. Kanske för att jag inte varit i Hagfors haha. Jag försöker tänka på vad jag äter och gör bättre val. Försöker äta mer medvetet och fokuserar mer på mellan mål. Nu åt jag det här och hur känns det då. Både för min IBS och för att komma fram till vad som håller mig mättast så jag inte äter massa skit. Men på torsdag väntar tårta för någon fyller 11 år. Kan ni gissa vem?;)

Vad händer med mig?

Ladda batterierna

Eftersom jag knappt jobbat sen januari pga Corona så sluskar livet på i långsam takt. Senaste veckorna har dock tempot ökat lite. Alla människor behöver ladda batterierna ibland men det är extra viktigt för oss med diagnoser. Jag kände i början av den här veckan att jag var lite på bristningsgränsen och då är det dags att sakta ner. Så det bli en ensam helg i Karlstad. Med så lite intryck och andra en energikrävande saker som möjligt.

Vad händer med mig?

Jag vet inte riktigt vad som händer med mig. Som jag skrivit tidigare så mår jag bättre än någonsin nu. Jag har knappt någon ångest alls. Livet bara flyter på. Jag sover fortfarande bra, tränar bra och nu äter jag till och med bra. Haha har iallafall orkat hålla maten i över en vecka nu. Har inte ens använt halva veckobonusen denna veckan. Jag vet inte ens när de hände sist.

Starkare än någonsin

Jag känner mig starkare än någonsin. Både psykisk och fysiskt. Det känns fantastisk men som jag sagt tidigare också lite läskigt. Är som att lära känna sig själv på nytt. Vem är jag utan ångest och psykisk ohälsa varje dag? Jag minns inte den personen. Har den ens funnits? Men jag ser fram emot att lära känna den nya Joanna.

4 år och en månad utan självskadebeteende

Tiden går fort när man har roligt, säger dom. Det sägs som att tiden flyger i väg. Allt fortsätter att bara flyta på. Har knappt haft ångest på tre veckor. Bara pytte lite någon dag. Det är nytt rekord på minst 20 år troligen mer. Jag har alltid haft en liten ångestklump i bröstet sedan jag var barn. Men nu är den som bortblåst. Skönt och läskigt på en och samma gång.

En kombination

Jag tror att det är en kombination av flera olika saker som gör att jag mår bättre. Det kan ta upp till två år innan man uppnår fulleffekt av Litium. Vi är uppe i ett år och fem månader nu. Levaxinet verkar funka så mitt hypotyreos är bättre. Jag har också gjort slut med två vänner som jag älskar men som får mig att inte må bra just nu. Jag har blivit starkare i mig själv och orkar inte lägga tid på människor som bara tar energi. Sen tror jag att jag är en bra bit på väg med att hitta den bästa versionen av mig själv.

Skönt och läskigt

Det känns som sagt både skönt och läskigt att må bättre. Jag är så van att må dåligt så jag kan inte riktigt slappna av för jag är livrädd för att det ska säga pang och komma allt på en gång. Jag försöker njuta av varje dag utan ångest men samtidigt känns det lite för bra för att vara sant. Men i dag firar vi 4 år och en månad utan självskadebeteende.

Min viktresa vecka 34

Det går såååååå segt! Neråt… uppåt….neråt…. uppåt… Jag studsar som en jävla jojo upp och ner. Jag lyckas bara hålla maten i en halv vecka sen spårar det. Jag blir galen! Varför ska det gå så segt! Och innan någon säger att det hänt massa med min kropp… JAG VET! Men det gör det inte enklare. Jag hatar att min kropp inte funkar som den ska pga jävla mediciner. Det är så orättvist.

Skaffa PT?

Jag funderar på att skaffa en PT. Kanske är det jag behöver för att få en sista skjuts. Någon som har lite koll på mig så jag inte fuskar. Någon som kan ge råd så jag tränar på rätt sätt. Vad har ni för erfarenheter? Har ni testat PT? Var det värt det?
Träningen funkar ju iallafall körde 100 000 steg förra veckan, det är nog rekord. Nu gör vi ett nytt försök att få ordning även på maten.

Min viktresa vecka 33

Jag vill börja det här inlägget med att be om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera här. Det händer inte så mycket spännande just nu och jag har noll inspiration men jag lovar att försöka bli bättre. Här kommer iallafall resultatet för min viktresa vecka 33. Vågen visar +1,2 kg för att det är den där veckan i månader då typ alla kvinnor går upp i vikt. Väldigt orättvist tycker jag! Men det är väl bara att kämpa på. Brukar tänka på det som min gamla chef Åsa sagt ”Joanna man kan inte gå på 1,2 kg fett på ett dygn. Det är omöjligt!”

En dag i Mariebergsskogen

Jag säger att det inte händer så mycket men i går blev det en heldag i Mariebergsskogen med kusinbarn Nathalie. Hon ville vara själv med sin Joanna och självklart ska man då få vara det. De ett besök på Naturum, kolla på djuren, leka i lekparkerna och minigolf. Som avslutning blev de mat från McDonalds och titta på film. Helt väldigt bra dag!

1 2 Nästa »