Dom slänger inte ut mig
Dag två som isolerad
Vi är inne på dag två som isolerad. Än så länge rullar det på. Varvar Netflix med att bada badkar och mysa med Bebbs. Baby gillar att vara i karantän för då kan man mys hela dagarna och äta glass i stora lass. Sen pratar jag i telefon typ hela tiden. För alla ringer och ställer in allt. Sjukgymnastiken, tandläkaren, banken, Hjärnkoll, Psyk. Ja de mesta. Men de är väl de bästa med de här, att ingen får komma så jag missar inget.
Dom slänger inte ut mig
Sköterskan på psyk ringde och ställde in vår sista träff nästa vecka. Hon ska gå i pension så dom har tyckt att jag inte behöver något samtalskontakt mer. Samtidigt som jag är en svacka och mått sämre och sämre senaste halvåret. För bara en månad skrev läkaren ”Det finns en risk att hon försöker ta sitt liv”, i journalen. Ändå tycker de att de är bra läge att jag sköta mig själv. I dag kom dock bra besked. Dom slänger inte ut mig. Jag har fått en kurator som jag kommer få gå till.
Känns skönt
Det känns jävligt skönt! Hon skulle rådfråga min gamla psykolog som jag hade för ca 3 år sedan. Jag tror att psykolog A ligger bakom de här. För under de två år jag gick hos honom så lärde han känna mig på djupet. Jag tror att han är den enda på psyk som verkligen förstår hur jag fungerar. Dock skulle jag börjat med gruppterapi om några veckor men den är inställd pga rådande omständigheter. De hoppas på att kunna köra den senare.
Mår bättre
Jag har dock börjar må bättre och bättre. Har inte alls lika mycket ångest längre. Har är ätit Levaxin i över en månad nu så det kan vara den som börja värka. Han sa att de brukade ta en till två månader. Oavsett orsak så känns det skönt att slippa gå runt med ångest 90% av tiden. Jag hoppas att det håller sig. Nu ska jag åter gå till Netflix och äta glass.
