Aspiepower Media

Viktuppgång och psykisk ohälsa

viktuppgång och psykisk ohälsa

Viktuppgång och psykisk ohälsa

Jag vill börja det här inlägget med att förtydliga att alla former är fina och alla ska få välja själv hur de ser ut. Men jag mådde inte bra av att bära runt på 30 kg övervikt. Jag skriver det här inlägget för jag hoppas att det kan inspirera någon att våga göra samma resa som mig. 2007 sattes jag in på antipsykotiska mediciner. En och en halv månad senare hade jag gått upp 30 kg. Tyvärr är viktuppgång/ökat sug efter mat en vanlig biverkning vid psykofarmaka. Jag bestämde mig för att skriva in mig på Viktväktarna och 1 år senare var jag 30 kg lättare igen. Jag höll vikten i ca 10 år sen sattes samma medicin in igen och jag gick upp 15 kg på en månad och fick nog ännu en gång. Januari 2018 skrev jag in mig på Viktväktarna igen och sedan dess har jag nästan tappat 15 kg.

Ingenting är omöjligt bara olika svårt

På mina föreläsningar möter jag ofta personer som gått upp i vikt pga mediciner. Dom tycker att jag är duktig men säger oftast ”Tyvärr kan inte jag gå ner i vikt för jag äter mediciner”. Missförstå mig rätt nu men jag tycker inte att man ska ”skylla” på medicinerna. Ja det kan bli svårare men det går uppenbarligen annars skulle jag inte stå här snart 30 kg lättare. Jag vet att jag har fördel att jag har mitt driv. Att när jag bestämt mig för något så ger jag mig inte förrän jag lyckats. Jag förstår även att det är svårare att hålla motivationen uppe om man inte mår bra psykisk. Att det är nog kämpigt som det är ändå. Ingenting är omöjligt bara olika svårt. Kan jag så kan ni!

Psykiatrin borde ge bättre stöd

Jag tycker även att psykiatrin borde ta viktuppgång på större allvar. När jag hade gått upp 15 kg på en och halv månad så berättade jag det för dom. Då fick jag svaret ”Ojdå det här måste vi följa up….. Om ett hlavår”. Jo tjena  hade det fortsatt i det tempot så hade jag vägt 100 kg ett halvår senare. Jag tycker att de borde sätta in en dietist och träning på recept tidigare. Och varför inte ordna promenad/träningsgrupper där man kan få någon att motionera med om man inte vill träna själv. För det finns ju forskning på att träning är bra vid psykisk ohälsa.

Läs om min viktresa här!

8 reaktioner på “Viktuppgång och psykisk ohälsa

  1. Fast ska jag vara ärlig så tycker jag inte att man ska behöva sätta större press på sin vikt på grund av psykofarmatika, man måste kunna få njuta av livet även om man är psyksjuk. Jag dör hellre i en stroke tidigt än att behöva ta bort medicinerna, för när jag provade det fick ett enorma konsekvenser föer som var betydligt värre än en enda persons övervikt. Jag anser att vi måste inte alla vara normalviktiga, jag tycker det är helt ok att dö av t.ex. hjärtinfarkt, cancer m.m. i tidig ålder för min del, om jag får njuta av livet och känna mig glad än att utöver min psykiska ohälsa behöva hålla krångla med att försöka hålla vikten, så jag håller inte med dig om att alla borde kunna gå ned i vikt om de vill när de har psykofarmatika, för livet ska också vara behagligt att leva, du ska inte sätta mer press på en person som redan har det jobbigt.

    1. För grejen är att om man måste kompensera biverkningarna med mer träning och att hålla vikten måste man ge upp annat som ger livsglädje, som hobbier eller så. Därför är det bättre att njuta av livet nu och dö tidigt tycker jag.
      Missförstå mig inte, jag tycker dock att man behöver inte röka 10 cigg om dan eller så, men jag tycker det är onödigt att sätta extra press på personer med psykisk ohälsa bara för att de ska leva några få längre trots sina mediciner.

  2. Jag tycker att du har helt rätt, Joanna!
    Det bör finnas ett stöd för dem som mot sin vilja, går upp i vikt pga sina mediciner. Lika väl som de med ätstörningar behöver stöd med det. En del vill unna sig något extra, en del vill få hjälp med att leva ett sunt liv. Att bli erbjuden stöd är inte det samma som att bli tvingad, man avgör ju själv.
    Joanna, ditt inlägg är ett mycket bra förslag! Du har så många kloka tankar!

  3. Jag håller på att testa med att slå ihop morgon och kvällsdosen till en enda dygnsdos på 1mg på kvällen. Är inne på tredje dygnet och har än så länge inte märkt av förvärrade psykiska symtom men väl lite influensakänsla men det är helt otroligt – jag känner mättnadskänsla för första gången på ett årtionde! Jag får inte längre de där extrema sötsuget som gör att jag typ kan köpa upp hela butiken och hetsäta på tio minuter tre chokladkakor utan börjar åter känna naturlig mättnad. Förutom att det jag blivit lite rund så har det varit en extrem ekonomisk belastning att äta så mycket samt att jag varit så trött och sovit på morgonen att jag förlorat arbetstimmar. Om detta försök faller väl ut (vilket jag hoppas på) så har jag löst dilemmat jag haft sedan tio år tillbaka.

Lämna ett svar till Joanna Halvardsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *