Jag mår inte så bra
Jag mår inte så bra
”Du ler ju och skrattar så du kan ju inte må så dåligt.”
”Du sminkar dig och är snygg, det orkar man inte om man är deprimerad.”
”Du jobbar ju som vanligt. Är man deprimerad så ligger man bara i sängen.”
Fördomarna om psykisk ohälsa är många. Psykisk ohälsa syns inte alltid på utsidan men den finns på insidan. Senaste veckorna har jag jobbat, skrattat och sminkat mig. Men jag mår inte så bra.
Höjer dosen igen
Efter två veckors väntan ringde äntligen Doktor P i dag. Jag blev erbjuden akuthjälp för två veckor sedan men valde att vänta på han som följt mig i två år. Han tog beslutet som jag redan hade förstått att han skulle ta. Att höja Seroquel 100 mg till. (Normaldos 300 mg men har stått på 600 mg sedan i vintras.) Jag är i en blandfas och han är rädd för att det ska slå över i en hypomani.
Rädd
Jag fick själv välja om jag ville höja till 800 mg på direkten eller höja sakta jag valde det sista. Varför jag gjorde det är för att jag är känslig för mediciner och jag måste klara av att föreläsa. Tanken på att jag är på väg in i ett dåligt skov och har ett fullproppat schema i höst är lite skrämmande. Men man får försöka göra det bästa av situationen.