15 augusti, 2018 – Aspiepower Media

Resultat vecka 32 med Viktväktarna

I dag var det dags för veckans vägning. Mitt resultat vecka 32 med Viktväktarna blev – 0,6. Man måste låta kroppen ta den tid den behöver. Det är inge bra att hetsa ner i vikt så det ska vi inte göra. Det blev inget – 10 kg diplom i dag men vi är på rätt väg, så det är bara att köra på. Kanske nästa vecka, eller nästa, eller nästa. Kroppen får helt enkelt bestämma. Det är lätt att bli irriterad när kroppen inte gör som man vill men man får inte glömma bort att den jobbar på för fullt även om det inte står de siffror som man vill på vågen. Jag har tappat 9 cm runt VARJE lår sedan januari! Det är galet bra!

Resultat:

Sedan start 2008: -25,1
Sedan start januari 2018: -9,7
Kvar till delmål 1: 0,3 kg
Kvar till målvikt: 4,9 kg

Resultat vecka 32 med Viktväktarna

Helt slut

Tanken var att jag skulle träffa min kontaktperson i dag men jag vaknade upp i morse och kände mig helt förstörd. Det värkte i hela kroppen så jag blev yr och kallsvettades när jag försökte ställa mig upp. Insåg ganska snabbt att det inte skulle gå så fick smsa och ställa in. Sen somnade jag om och sov i tre timmar till, var helt slut.

Två orsaker

Jag tror att det finns två orsaker till det här. 1. Väderförändringen min kropp hatar den. 2. Att jag började med mina sprutor för min reumatiska sjukdom i måndags efter några veckors upphåll. Det har blivit så innan att jag får som influensa symtom efter några dagar. Det får bli en lugn dag i dag. Nu ska jag bädda ner mig i soffan i några timmar till innan det är dags att åka till Viktväktarna och väga in sig.

Helt slut

Mina diagnoser har inte alltid varit superkrafter

Det är flera gånger som jag fått höra att jag pratar för bra om mina diagnoser. Att det finns personer som har större problem än mig. Att det inte alls är superkrafter för alla. Nej och det har inte alltid varit superkrafter för mig heller. På bilden nedan ser ni en journalanteckning från BUP skrivet 2002 (När jag var 14 år.) Här nämns några av mina svårigheter men det finns 15 A4 sidor till.

Det tog 24 år

Det tog 24 år för mig att börja lära mig att förstå min Asperger diagnos (då hade vi ingen aning om att jag även var bipolär). 10 år inom psykiatrin, daglig kontakt med BUP under flera år, 8 inläggningar på slutenvård (som vuxen) och 8 självmordsförsök. Då var det inga superkrafter.

Rätt stöd

Sen fick jag rätt stöd och hjälp. Kontaktperson och boendestöd genom LSS. Stöd från Vuxenhabiliteringen. KBT terapi från psykiatrin, Rätt till hjälpmedel. Stöd genom Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. En läkare som lyssnade på mig och hjälpte mig att trappa ut mina mediciner. Jag blev även deltagare på Samordningsförbundet Samspelet (www.samspelet.se) Där såg de mina styrkor i stället för mina svagheter. De lyfte det jag var bra på och samtidigt övade vi på det som var svårt. Framförallt så trodde dom på mig och mina drömmar.

Dom fick en chock

Jag ville börja föreläsa och jag tror att dom som kände mig på riktigt fick en chock. Joanna som inte ens vågar ringa till sin moster ska börja föreläsa. Hur skulle det gå till? Jag citerar journalen från 2002 ”Vad gäller kommunikation har hon en påtaglig nedsatt förmåga att inleda och upprätthålla samtal med andra. Svårigheter att ta egna initiativ, svarar bara på sådant som ej rör henne känslomässigt!”

Föreläser för 500 personer

I dag 16 år senare står jag och föreläser för 500 personer. Jag svarar på frågor som rör mitt känsloliv. Jag pratar om saker som andra inte vågar prata om. Jag leder samtal och utbildar skolpersoner/personal på våra myndigheter. Jag har vänt mina svagheter till styrkor och dom har blivit superkrafter. Men de har inte alltid varit det. Jag är ett levande bevis på att en diagnos inte behöver vara ett hinder utan också kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp.

Mina diagnoser har inte alltid varit superkrafter