Vi måste våga prata om självmord
Fantastik föreläsning
I dag har jag varit och lyssnat på en fantastisk föreläsning med Marie Niljung och Mattias Sunneborn. Båda har förlorat anhöriga i självmord eller psykologiska olycksfall som Marie väljer att kalla det. Jag tycker att det är väldigt viktigt att få höra det från en annan vinkel, hur det kan vara för anhöriga.
Mitt liv, mitt val
Jag har försökt att avsluta mitt liv nio gånger. I många år tyckte jag att jag hade rätt till det. De är ju mitt liv och då är det väl upp till mig att avgöra när jag ska avsluta det eller ej.Sen träffade jag en familj där pappan hade avslutat sitt liv och då fick jag på riktigt se hur det blir för dom som blir kvar. Det fick mig att bestämma mig för att jag aldrig vill utsätta mina nära och kära för detta. Livet må va tufft i bland men jag tänker fan inte ge upp.
Ett levande bevis
Jag är ett levande bevis på att livet kan bli bra igen bara man vill. För jag tror att det handlar mycket om vilja. Först ville jag inte bli frisk för hur skulle livet se ut då? Jag har ju trots allt varit sjuk i nästan halva mitt liv, jag visste inget annat. Hur skulle livet se ut utan psykiatrin? Jag hade glömt hur det kändes att vara frisk och det kändes jätteläskigt.
Klippte navelsträngen
I dag är jag glad för att jag vågade ta steget och klippa nagelsträngen till psykatrin. Jag kommer aldrig bli ”frisk” på papperet och på ett och annat sätt kommer de ju alltid finnas med i mitt liv eftersom jag har mediciner. Men i dag är jag så ”frisk” man kan bli med bipolär sjukdom. Jag har lärt mig att hantera min sjukdom och lever till mesta dels ett vanligt liv som vem som helst. Jag har gått från att ha daglig kontakt med psykiatrin i 10 år till att bara ha medicinuppföljning några gånger per år.
Vi måste våga prata om självmord
Därför tycker jag att det är så viktigt det som jag, Marie och Mattias gör i våra föreläsningar. För vi måste våga prata om det svåra. På så sätt räddar vi liv.
