Jag vaknade upp i morse och hade sjukt ont i huvudet. Så jag bestämde mig för att jobba hemifrån i stället. Jag har fortfarande ont i huvudet men pallade mig i alla fall i väg till Viktväktarna för att väga mig. Kände att jag behövde få lite luft så bestämde mig för att gå dit så nu visar stegräknaren 4,87 km. Orkade inte stanna kvar på mötet så vägde mig bara och gick hem igen.
Resultat vecka 12 med Viktväktarna
Mitt resultat vecka 12 med Viktväktarna blev +0,6. Jag har hållit budgeten och räknat allt men vågen visar plus i alla fall. Ibland blir det så, det är så som kroppen fungerar. Så det är bara att fortsätta att kämpa på. Den här veckan kommer bli en utmaning för det är påsk och massa frestelser. Jag har bestämt mig för att jag ska räkna allt och att jag bara ska äta godis från Viktväktarna och Tweeks. Jag ska också försöka röra på mig lite mer. Vi får se hur det går:)
Gårdagen blev inte riktigt som planerat. Tanken var att Carolina skulle komma till mig efter att jag slutat jobba. Vi skulle ha en mysstund och bara sitta och prata och ha det trevligt. Men så blev det inte riktigt för vi hamnade på vårdcentralen i Forshaga. Carolinas dotter hade ramlat och slagit sig så vi fick besöka både vårdcentralen och tandläkaren men allt såg okej ut efter omständigheterna.
Drog ut på tiden
Jag skulle ta blodprover denna vecka så passade på att göra det när vi ändå var där. Kul att variera sig och se en annan vårdcentral för en gångs skull haha. Äventyret drog dock ut på tiden så vi åkte vid 14 och kom inte hem förrän efter kl 18. Jag spelade in en vlogg så ni får hänga med på vårt äventyr men den kommer upp på måndag. Så glöm inte bort att prenumerera på min kanal så du inte missar den;)
För några dagar sedan ringde min handläggare på kommunen. Den 25/4 ska jag dit och träffa min nya kontaktperson. Så nu är dags för jakten efter en kontaktperson del 712. ”Hon är väldigt bra och jag tror att du kommer gilla henne”, sa hon. Jo fast det spelar ju ingen roll hur jävla bra hon är om hon ändå försvinner efter sex månader/ ett år. Det hade ju nästan varit bättre om hon var sämst i världen. Då hade risken varit större att jag får ha henne kvar och att hon inte får något annat jobb.
Kanske borde skaffa en pensionär
När jag pratade om det här på en av mina föreläsningar så kom en äldre man fram till mig. Han var pensionär och var kontaktperson till tio personer. ”Jag har ändå inget att göra så jag kan hjälpa andra”, sa han. Så fint jag kanske borde skaffa en pensionär som kontaktperson, för det enda som kan hända är ju att dom dör;)
Jakten efter en kontaktperson som stannar fortsätter
Nu har jag varit utan kontaktperson i ca en månad eftersom jag behövde en paus och de skulle fixa en ny. När jag är utan så inser jag hur viktigt det är för mig att ha det här stödet. Men det känns fortfarande jobbigt att släppa in en ny person som troligen kommer försvinna snart. Ja jag är negativ men man får vara där man man haft runt 30 olika kontaktpersoner. Jag får väl ge det en chans till men slutar den här innan det gått ett år då ger jag upp!
Har du missat soppan om mina kontaktpersoner så kan du läsa om det här:
Mamma kom som sagt till stan i går så vi tog en tur till XXL för att kolla på skor. Det fick bli ett par vandringskängor, det blev dom jag redan hade fast i sommarmodell. Jag undrar bara varför jag inte kommit på det här tidigare? För första gången på 4 år så har jag gått över 4 km men inte känt smärta i varje steg jag tar. Det gör sådan stor skillnad när dom är högre och det blir stabilare över fotleden och där foten är opererad.
De livsfarliga skorna
Dock var skorna livsfarliga för första gången jag snörade på mig dom så lyckades jag att skära mig på tre fingrar. Fråga inte hur jag lyckades för det vet jag inte men helt plötsligt blödde jag. Vad är det för jävla skor som hjälper mig att återuppta mitt självskadebeteende. Ser framför mig hur jag sitter hos läkaren på psyk och säger ”Nej det var inte jag det var mina skor”. Haha jag kommer nog aldrig mer få gå därifrån igen;)
Lyxig räkmacka
När vi var klara på Välsviken så blev det en tur till Ikea där det fick bli en lyxig räkmacka till middag. Jag har nog sakt den här meningen hundra gånger snart. Men det är det bästa med Viktväktarna – att man kan äta allt men inte alltid. Alla Ikeas rätter finns med i appen så man kan jämföra och bestämma sig för vad man vill äta och göra medvetna val.
Som jag skrivit tidigare så höjde vi min Bipolärmedicin i november för att jag var på väg in i en depression. Jag har stått på 600 mg Seroquel i fyra månader nu och tanken är att vi ska sänka medicinen om några månader. Jag tycker det är skönt att ha lite extra skydd just nu eftersom jag är lite rädd för våren. Men samtidigt så börjar jag känna mig redo för att börja sänka.
Nu är du normal
Det tydligaste tecknet på att det är dags att börja sänka dosen är att jag börjar bli för ”normal” nu igen. Haha ni som hört min föreläsning förstår vad jag menar. När de satte in Seroquel sommaren 2015 så höjde de för mycket. Så jag kom till min psykolog och tyckte att allt gick så långsamt. Jag hade ingen kreativitet och allt var bara tråkigt. Jag åkte inte ens till Hagfors för att se på speedway, då kan ni förstå hur illa det var. Då sa psykologen ”Joanna du är normal nu”.
Varför ville jag vara det här?
I 15 år gick jag runt och ville vara ”normal” men när jag väl fick testa på det så var det de värsta åtta dagarna i mitt liv. Så är det någon där ute som sitter och tänker att ni vill vara ”normala” och som alla andra så sluta genast upp det, för det var hemskt! Fick nästan ett trauma av upplevelsen;)
Jag börjar bli tråkig
Den senaste tiden har jag dock börjat visa tecken på att jag börjar bli så där tråkig igen. I går struntade jag i att kolla på speedway på TV:n och tog i stället en promenad. Innan kollade jag Dregen Instagram 20 gånger per dag. Jag har inställt så min mobil piper varje gång han uppdaterar. Men nu kollar jag bara hans sida en gång i veckan. När mobilen piper och jag ser att han lagt upp en bild så säger jag ord jag aldrig trodde att jag skulle säga. ”Äh jag har inte tid med honom nu. Herregud vad händer med mig? Så det kanske är dags att sänka medicinen snart innan jag är ”normal” och tråkig igen för det kan man ju inte vara;)
Jag har i alla fall mössan på mig så än finns det hopp för mig;)
