Tack Uddevalla för i dag! Resan gick bra och det var sköt att inte behöva åka så långt den här gången. Föreläsningen gick också bra. Så bra så vi blev utslängda haha. Museet ville stänga 20.30 men ingen ville gå hem, det måste vara ett bra betyg. Nu är jag tillbaka på hotellet och ska chilla lite innan det är dags att sova.
Nu sitter jag och väntar på tåget mot Uddevalla. Jag hoppas att det är lite varmare där nere. Här är det – 11 men blåser storm så det känns som att man är på Nordpolen. Sen hoppas jag att SJ sköter sig så jag slipper krångel i dag, för det har jag inte riktigt tid med.
I bland blir jag lite trött på läkare. Läkaren på ortopeden sa att hon skulle RINGA mig när svaret på magnetröntgen hade kommit. Tror ni att hon gjorde det? Nej i stället kom ett brev där det typ stod ”Vi hittade inget fel på din arm. Det finns lite tecken på tennisarm. Ät antiinflammatorisk mediciner som du kan köpa receptfritt”. Antar att hon inte våga ringa för att hon visste att jag skulle prata ner henne som de två andra gångerna vi setts. Hon tyckte inte ens att magnetröntgen behövdes från början men det tyckte jag och Carolina och vi fick som vi ville.
Sen undrar jag hur hon tänker… Ät antiinflammatoriska… Hallå jag har en reumatisk sjukdom! Jag har stått på antiinflammatoriska mediciner i 10 jävla år! Funkar det? Nej uppenbarligen inte. I stället får jag magkatarr och för två år sedan hade jag början på magsår. Så får bara äta antiinflammatoriska i korta perioder numera. Så nu får jag alltså välja magsår eller ont i armen. Jag tror faktiskt att jag väljer ont i armen.
Jag får ringa reumatologen nästa vecka och dra de här en gång till. De ville ju vänta med att spruta mer kortison eftersom jag fått så mycket på kortid. Men nu har det ju gått några månader för ortopeden att komma fram till ingenting. Så nu får de faktisk ta och spruta och fixa sjukgymnastik för kan fortfarande inte röra armen i vissa vinklar. Diska och laga mat och sånt är inte så enkelt med en arm. Trevligt att det ska vara så svårt att få rätt vård. Det känns på riktigt som de tänker ”äh hon är redan trasig så vi behöver inte fixa henne”.
