Aspiepower Media

Det är dags att boka mig som föreläsare!

Detta inlägg är skrivet i samarbete med Sveriges talare
……………….

I dag har jag överlevt fyra timmar på jobbet, möte med AF och sen boendestöd. Så nu förtjänar jag vila resten av kvällen. Jag har fortfarande ont i magen men det känns mest som ett stort blåmärke just nu. Försöker undvika smärtstillande för gillar inte att ta dem. Har i stället tagit helg redan nu, så jag får vila lite sen ska jag vara fit for fight på måndag när jag ska föreläsa i Karlstad. Den föreläsningen blir den näst sista innan jag tar semester. Och det är så kul att Hösten 2017 och våren 2018 börjar att fyllas på redan nu! Så vet du om att du vill boka mig i höst så är det hög tid att göra det nu. Du kan läsa mer om mig som föreläsare och boka mig här!

Det här är första våren på 15 år som jag inte är deprimerad och det är så skönt att allt flyter på, att jag har en anställning i minst 1 år till och att mina föreläsningar är så populära. Och jag får bekräftat att jag gjorde rätt val när jag valde att starta eget företag.

föreläsare
Kör bandana i dag och försöker se lika cool ut som Dregen;)

Anställd i 1 år till…

Yay jag är anställd i 1 år till!

I dag har jag varit på möte med arbetsförmedlingen och Eldialog och skrivit på papper för ännu ett års anställning. Förut har vi kört ett halvår i taget, men jag tycker det är skönt att det nu är lite längre tid och man får känna lite trygghet. Ja iallafall 9 månader till för sen kommer väl förmodligen F-kassan börja bråka om i fall jag verkligen ska bli sjukpensionär på 50%. Är det inte hemskt att man ska börja bli orolig nästan ett år i förväg? Det finns ingen som helst trygghet om man inte blev ”som man skulle” och inte passar in i mallen för hur man ”ska vara” i vårt samhälle.

Det känns hela tiden som att vi letar efter en förvarningsplats att stoppa in mig i ett tag. Nu pluggar du ett år…. Du har du praktik ett år…. Nu har du en lönebidragsanställning i ett år… Nu hör du till det här projektet i ett år…. Det känns som man bara vet vad som kommer hända det närmsta halvåret/året. Varför ska framtiden vara så himla osäker bara för att man har en diagnos? Egentligen är det ju vi med dessa diagnoser som behöver extra mycket trygghet och struktur. Nej tycker verkligen att det är dags för vår beslutsfattare att en gång för alla ta en titt på systemet och hur man ska få oss med funktionsnedsättningar att bli en del av samhället på riktigt och på samma villkor som för alla andra. Jag är iallafall väldigt glad för att jag har hittat arbetsgivare som verkligen förstått grejen.

Anställd i 1 år till