Att tolka saker bokstavligt…

En person ska läsa en text jag skrivit och när jag skickade över den, skrev jag att jag måste ha den senast 17/1.
Men sen skrev personen i går att hen skulle läsa texten i kväll (går kväll) och svara. Men jag fick inget svar i går kväll och då trodde jag att personen glömt mig, så skicka en påminnelse men då tyckte personen att ”Ja men du sa ju senast 17/1”. Och då tänker jag ”Jo det sa jag men, du sa ju i går att du skulle svara i går kväll”….

Absolut inget illa menat mot den här personen, jag har sagt den 17/1 och jag kommer få texten i dag men jag tycker att det här ett så bra exempel på hur fel det kan bli för oss som har Aspergers syndrom och tolkar saker bokstavligt. Nu jagar jag upp mig för att jag inte får texten och tänker ”gud tänk om hen glömt bort mig” bara för att personen sa att den skulle skicka i går men inte gjorde det. Hade personen i stället bara sagt ”Jag fixar det så for jag kan”, så hade jag inte behövt stressa upp mig. Många tänker inte på hur små ord och formuleringar kan uppfattas på ett helt annat sätt om man har en neuropsykiatrisk diagnos. Ni så kallade normala människor pratar på ett viss sätt som ni inte tänker på, men som gör oss med NPF-diagnoser fruktansvärt förvirrade. Ni menar inget illa men lever man inte i det så kan det vara svårt att sätta sig in i hur små, små formuleringar kan uppfattas så olika.

Sen känner jag mig dum för att jag tjatar och inte kan lugna ner mig lite och det är så svårt att avgöra om personen glömt mig eller om den inte har det. Och hur lång tid får det ta innan man får skicka en påminnelse utan att uppfattas som jobbig? För jobbig är ju det sista jag vill uppfattas som.

Det är sånt här som är vardagsmat för oss som lever med en NPF-diagnos, att vi hela tiden får känna att vi inte förstår språket som ni talar. Att man hela tiden måste tänka och fundera på hur man ska utrycka sig eller agera för att uppfattas som ”normal” och inte vara jobbig. Att hela tiden försöka passa in i samhällets mall som inte är anpassad efter oss, som att försöka lägga ett pussel men att man råkat fått med en bit från ett annat pussel som inte passar.

I dag har jag kommit så långt så jag kan tänka: ”Lugna ner dig , ta tre djupa andetag, allt löser sig till slut. Det är ingen idé att stressa upp sig.”