1. Aspergers syndrom är ingen sjukdom, det är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Det är inget som går att bota/lindra med mediciner, dock äter många med Aspergers mediciner pga andra saker.
Tex för ångest, depression osv… Som vi får på köpet, eftersom samhället inte är anpassat och vi hela tiden får kämpa för att få vara med på samma villkor som alla andra.
Dock kan man lära sig att leva med diagnosen och få strategier för att hantera jobbiga situationer och på så sätt blir det lättare att leva med diagnosen.
2. Alla med Aspergers syndrom är inte likadana!
Vi är precis lika unika som alla andra människor.
Man behöver uppnå vissa kriterier för att få en Asperger diagnos men vi är inte vår diagnos, vi är individer och fungerar olika även om vi har vissa saker gemensamt.
3. Alla med Asperger har inte svårt att sätta sig in i andras känslor.
Många gånger har jag hört att personer med Asperger är känslolösa och saknar empati bland annat står det på Flashback varje gång någon begår ett hemskt brott.
Det är en stor myt! Vissa av oss är tom överempatiska och kan känna väldigt mycket känslor. Ludde sa en gång: ”Joanna du bryr dig mer om andra, än vad du bryr dig om dig själv” Jag bryr mig väldigt mycket om andra människor och ser jag en okänd person på stan som ser ledsen ut, så kan jag gå fram och fråga om den vill ha hjälp med något.
4. Alla med Asperger lider inte av sin diagnos, och många vill inte ta bort den även om de kunde.
För mig är Asperger min superkraft och hade jag inte haft den så hade jag troligen inte suttit här i dag med fullständiga gymnasiebetyg, 30 kg lättare med körkort och som utbildad journalist. Min diagnos ger mig ett driv andra inte har och jag skulle aldrig vilja byta bort den för den är en del av min personlighet och vem skulle jag vara utan Aspergers syndrom? Inte mig själv iallafall.
5. Aspergers syndrom är en så kallad osynlig diagnos, det syns inte på utsida att jag har det.
Personer med Aspergers ser ut som vem som helst.
