Håller jag på att få en psykos?
Sen senaste veckan är det något som händer i min hjärna.
Jag sover mindre, har svårt att komma till ro, är lite speedad i bland, har svårt att fokusera på saker, och det känns som hjärnan inte hänger med.
Jag gör saker men jag vet inte om varför jag gör dem, jag går till kylskåpet men vad skulle jag ha där? Jag ska skicka ett mail, men vem skulle jag skicka det till?
Höjden var i går när jag tappade bort mobil och efter 30 minuters letande hittar den i min egen backficka.
Jag blir livrädd när jag känner att jag tappar kontrollen över min egen hjärna.
Från 2005-2008 var mitt liv mer eller mindre en stor psykos, och så här i efterhand kan jag se att det till stor del är psykiartins fel.
Då man inte hittade rätt mediciner och höjde, sänkte, ändra och krångla (17 antipsykotiska mediciner på 1 år är inte okej), man gjorde mig sjukar än vad jag var.
Jag vill aldrig mer hamna i den situationen igen därför blir jag livrädd när jag får minsta lilla tecken som jag känner igen från förra gången jag fick en psykos.
Var till psykologen i dag, vi skulle egentligen fortsatt traumaterapin men jag är i ett tillstånd där det inte kändes som en bra idé.
Istället försökte vi hitta en orsak till varför jag hamnat i det här tillståndet och han är ganska säker på att jag inte är påväg in en psykos.
Jag har koll på läget och han tycker att jag utsatts för extremt mycket värre saker och varit inne i extrema hypomana perioder tidigare, utan att få en psykos och då borde jag inte få det nu heller. Han tror att det handlar om att jag börjar bli utmattad och när man är trött och har Bipolär sjukdom som är risken större att man hamnar i ett skov.
Eftersom jag fått läkarens tillåtelse att höja Seroquel själv upp till 400 mg (vanliga dosen är 250mg), när jag känner att det börjar drar i väg så gör vi en höjning nu.
Så from i kväll och minst fyra dagar framåt kommer jag äta 300 mg i hopp om att kunna stoppa skovet, sen får vi se nästa vecka om de blivit bättre eller om läkare borde kolla på mig.
Vissa kanske tycker att jag borde trappa ner lite nu och de har jag men samtidigt poängterar han att det är viktigt att jag försöker leva på som vanligt.
Jag mår inte bättre av att sitta hemma och gör ingeting, snarare tvärtom så kommer fortsätta jobba men har sedan länge tillbaka bestämt att jag ska ha lite semester över jul och nyår.
Vi får helt enkelt ta en dag i taget och se vad som händer, i dag är jag iallafall lediga så har bäddat ner mig i soffan med datorn och kollat på Gåsmamman.
Nu har vi delat en vecka tillsammans, jag och fibertäcket på 6 kg. Jag undrar hur jag överlevt snart 29 år utan det. Herregud varför har ingen erbjudit mig detta tidigare? Nej visst ja i landstinget är det ingen som erbjuder en saker, utan måste själv ta reda reda på vilka hjälpmedel som finns.
