Dag: 5 december 2016

Jag och Bebbsan lyxa till det i går och åt pizza till middag.
Orkade inte laga något och läkaren sa att jag skulle äta och drick ordentligt, så  var väl bäst att lyssna på det.

Din datavätska är ett prefekt middagsbord mamma:D
De bruna fläckarna på matten fanns helt plötsligt där i går, hur de kom dit vet jag inte men de ser av någon anledning ut som smulor från kattgodis….
Jag har dock inte serverat kattgodis på mattan, så jag misstänker att någon haft fest när jag sov i går natt 😀

Jag gillar söndagar, de så slappa och sköna och man har oftast inte så stora krav på söndagar. Men samtidigt är söndagar de dagar som då som mest hatar att ha ett distansförhållande.

På söndagar åker han  hem, eller så är det våra sista timmar tillsammans för han åker på måndag morgon, eller så är han inte här alls.
Och just nu saknar jag honom så jävla mycket!Jag vill ligga sked och se på film, somna i hans famn och nakna på natten och se att han ligger bredvid.

Baby brukar dock jobba extra som Henrik, när han inte är här.
Hon ligger på hans plats i sängen med hans t-shirt på sig haha.
Hon är en ganska bra reserv men inte riktigt lika bra som originalet, sen snarkar hon också:D Men bara fem dagar kvar sen är båda mina älsklingar här <3

När jag gick på A-kursen på Molkoms folkhögskola så fick vi testa på att blogga och eftersom jag alltid haft lätt för att uttrycka mig i skrift så fastnade jag direkt.
Så min första blogg startades våren 2008, då var bloggen någon typ av terapi och ett sätt att lufta känslorna på och jag bloggade för min egen skull.
Jag hade ett 20 tal följare som var min nära och kära.
Bloggade lite fram och tillbaka på den bloggen i 2 år sen tog mitt dåvarande förhållande slut. Eftersom bloggen då handlat så mycket om vårt liv tillsammans så valde jag att avsluta den och starta en ny.

Jag vet inte riktigt vad som hände men en dag vaknade jag och insåg att jag haft 200 unika besökare. Troligen hade någon länkat till mig men vet fortfarande inte vem.
Där började jag inse att jag tydligen har något intressant att berätta, som andra personer vill läsa om och även företag började visa intresse för min blogg.

Jag fortsatte blogga och en februarimorgon 2011 vaknar jag upp med 39 graders feber och såg att jag hade ett missat samtal på mobilen.
Ringer röstbrevlådan och tror att någon skämtar  med mig:
“Hej Joanna jag heter xxxxx och ringer från Värmlands folkblad, vi skulle vilja göra ett reportage om dig och din blogg. Så du kan väl ringa upp mig”
Vad händer? Varför vill tidningarna skriva om mig?
Och han inte ens göra klart intervjun med VF förrän NWT ringde och ville göra en med.Har ni missat första intervjun om bloggen, så kan ni läsa den här!

Här insåg jag att det fanns väldigt många människor som var intresserade av att följa mitt liv och min kamp om att få passa in i samhället, och få vara med på samma villkor som alla andra. Så bloggen gick över från att vara något jag bara gjorde för mig själv, till att jag blev en talesperson för alla som har samma diagnoser som mig men inte har samma förmåga att uttrycka sig i skrift. Bloggen är fortfarande ett ställe där jag luftar mina känslor men i dag skriver jag lika mycket för er skulle som min egen.

Under de stunder så bloggtorkan tittar fram är det ni och ert hejande som får mig att fortsätta göra det jag gör.
Därför var det väldigt kul att jag blev 2016 års Modiga Hjärta så jag på riktigt fick bekräftelse för att alla timmar jag lagt ner på det här, faktiskt leder någonstans och att jag förändrar samhället på riktigt.