Jag får sköta mina mediciner själv nu!!!!
Yay dagen jag väntat på är nu här!
Dagen då psykiatrin tycker att jag är kapabel till att sköta om mina mediciner själv, eller ja inte helt själv såklart;)
Men var precis till läkaren och vi bestämde att höja Seroquel från 200 till 250 mg, för att skydda mig lite.
Som ni vet flänger jag runt den här hösten, föreläser över hela Sverige, träffar massa nya människor, massa nya intryck, utsätts för mer stress och massa kärlek (jag älskar er kärlek). Men de här är saker som tillsammans kan dra i gång min hypomani och eftersom jag redan är ute och flyger lite i bland så och då menar jag inte bara i flygplan; ) så väljer vi att höja lite för säkerhetsskull.
Så jag slipper krascha samman i en depression lagom till jag ska ta min semester i december.
Men det som är det bra med de här är att jag ska äta 250mg som grunddos men jag har tillåtelse att höja själv upp till 400 mg.
Så känner jag att det börjar dra i väg, tex att jag bara sover fyra timmar/natt i flera dagar ja då kan jag börja höja med 50 mg i taget.
Sen när det stabiliserat sig och varit så i ca fyra dagar, då kan jag sänka igen, detta gör att vi snabbare kan bromsa ett skov.
Jag har hört att det är många med Bipolär sjukdom får göra så här och jag tror att de kommer bli skitbra för mig för de är ju just det här som varit ett problem för mig. Jag börjar mår dåligt och ringer öppenvården men de har ingen tid på två månader. De skickar mig till akuten men de vill inte ändra mina mediciner så de skickar tillbaka men och när jag väl kommer till öppenvården då har allt kraschat samman.
Nu behöver inte de här uppstå mer för jag kan bromsa det själv.
Sen kan jag ju självklart inte ändra hur som helst hit och dit utan jag kommer ju sjävklart kontakta proffsen om de svajar för mycket eller om jag blir osäker. Det ligger självklart mycket ansvar på mig nu men jag tror att jag har så stor självinsikt så det här kommer gå galant!
Sen sa han en väldigt bra sak: ”Tänk på hur du pratar… Slutar du använda punkt, kommatecken och frågetecken när du pratar så är det dags att höja”. Alltså börjar jag prata i 200km/h utan avbrott, utan att tänka mig för vad jag säger och slänga mig in i situationer utan att tänka efter vad konsekvenserna blir, jo då är jag troligen påväg in i en hypomani.
Ska tillbaka till läkaren i januari för en uppföljning, samma läkare tre gånger på raken vad händer med psykiatrin i Sverige haha;)
Än finns de hopp tydligen;)
Nu ska jag återgå till att ligga i soffan och göra ingenting och jobba på att bli friskare tills i morgon.
Men ni kan vara lugna Vetlanda, en förkylning får mig inte att ställa in!
