29 juni, 2016 – Aspiepower Media

Lungna puckar

Så här har vi spenderat dagen och det har inte gått i många knop. Och Gorbys piroger blev det till lunch, jag känner mig nästan som 14 år igen, åt det varje eftermiddag när jag kom hem från skolan. Den största skillnaden är att jag i dag mår bra och är extremt mycket tryggare i mig själv. Och att jag har världs bästa chill-sällskap. Tänkt er vad chill det är att vara katt och bara ligga och sova typ 80% av tiden, jag ska nog bli en katt i mitt nästa liv, de säger ju att jag skulle behöva lite lite;)

Jag har jag lärt mig av mina misstag

Sedan operationen har jag tagit en paus med Viktväktarna för jag tyckte att jag får äta den som är enklast när jag inte orkar laga mat. Sen är det ju så förbannat synd om mig att jag går runt med gips mitt i sommaren så jag får unna mig de där…. och de där… och de där…. och lite av det där också…. Efter de här sex veckorna rullar jag nog fram och det är nog högtid att börja räkna points igen. Från början var det tänkt att jag skulle ha vanligt gips i 6 veckor men eftersom det ”bara” var ett ledband av, så tyckte läkaren att hon ska kolla på mig efter bara tre veckor. Så nästa torsdag plockar de av gipset och tar stygn och ser allt bra ut då kommer jag få tillbaka min gipssko igen i resterande tre veckor. Det ska blir väldigt skönt för det betyder att jag kommer få sova utan gips och kan ta av det för att duscha, kanske har det blivit nog varmt så man kan ta ett dopp i Värnen på ett ben med;) Fördelen med de här är inte bara att jag slipper gipset utan att jag även lite smått kan börja med rehab och att vi sparar lite veckor på det. Har ju gått runt med gipssko i nästan exakt ett år nu och det ska verkligen bli skönt att få börja röra lite på sig igen. Fast den här gånger får ska jag köra rehab ordentligt och inte komma på att jag ska gå 3 mil på en helg, en månad efter att de tagit av gipset. Förhoppningsvis har har jag lärt mig av mina misstag men vet ju aldrig med mig;) Gårdagens lunch:

Hulliganbarn

Vaknade vid åtta av att det small till, skynda mig upp och möttes av glassplitter och vatten full köksgolvet. Någon stod mitt uppe i kaoset och försökte få upp en hårsnodd ur det trasiga glaset. Egentligen borde mamma komma och städa upp de här, för är man så korkad så man ger Baby ett riktigt glas så får man faktisk städa efter sig. Men nu är hon inte här, så fick ställa mig och städa helt yrvaken. När jag var klar fick hulliganbarnet frukost och sen gick jag tillbaka till sängen och sov i tre timmar till. I dag har jag inga planer alls och det får bli en lugn dag. Vad hittar ni på i dag?

Jag måste få en paus!

I går åkte mamma och pappa hem till Hagfors igen och jag blev själv för första gången på en och halv vecka. Och det var nog ganska väl behövligt, för ett raseriutbrott var nära. Jag tror inte att personer som inte har en NPF-diagnos eller lever med någon som har det, egentligen förstår hur mycket energi det tar att vara social. Jag är en ganska social person som gärna har människor omkring mig men tillslut orkar jag inte mer. Man försöker bita i hop och inte bli arg över små saker men tillslut går det inte, det blir för mycket intryck och hjärnan exploderar. Har man sen Bipolär sjukdom som kombo så blir man typ 20 gånger så arg som en ”vanlig” person. Jag måste få mina pausar för att orka, för att samla energi och komma tillbaka till mitt snälla omtänksamma jag. Jag har redan informerat Henrik om att den dagen vi flyttar ihop då ska jag ha ett eget pysselrum och när jag går in där får ingen annan komma in. När mamma och pappa åkte bäddade jag ner mig i soffan och kollade på speedway på tv:n och mummsade donuts och Snappel’s. Bra energi påfyllare!