Aspiepower Media
Du är här

Dag: 21 juni 2016

Städa bilen och evighetsprojekt

Min bil ska lämnas in på service nästa vecka och eftersom den såg ut som en rullande grushög så tyckte mamma att det var hög tid att städa den. Tyvärr kunde jag inte hjälpa till för man får inte arbeta när man är sjukskriven, vilket otur;) Men jag och gipset fick agera arbetsledare:D Och när man är sjukskriven så måste man ju roa sig med något så i dag startade jag ett evighetsprojekt, rensa Instagram. Jag har hittills tagit bort 2000 selfies men har fortfarande över 13 500 bilder kvar. Innan jag började blogga på Familjeliv och blev lite mer seriös i sociala medier så var Instagram typ min slasktratt, allt hamnade där. I dag försöker jag vara en aning seriösare och har därför valt att ta bort blannat massa suddiga selfies och försöker leverera lite mer genomtänkta bilder med bättre kvalité. Jag lägger upp runt 3-9 bilder per dag för att jag vill att ni ska få hänga med i mitt liv och hur det är på riktigt. En del tycker nog att jag spammar men då får de väl följa någon annans konto då jag har trots allt 6334 personer som väljer att fortsätta följa mig, så något bra måste jag väl ändå göra? Tycker du att jag lägger upp lagom mycket bilder på Instagram? Eller vill du se fler eller mindre? IMG_2592 IMG_2589 IMG_2590-2

]]>

Våffellunch

IMG_2583 IMG_2585 IMG_2586 Vaknade upp vid 11 i dag med. Har svårt att komma till ro och somna på kvällarna och sover i stället bort halva dagarna. Gipset är varmt och kliar på nätterna och har fått tagit sömntabletter för att somna de två senaste nätterna. När jag vaknade så serverades jag våfflor till frukost, eller kanske lunch;) Baby gräddnos gillar också våfflor.

]]>

Vi måste sätta ner foten!

I dag är det exakt ett år sedan jag låg i ambulansen på väg till akuten efter min nionde överdos. Även om jag skämdes något fruktansvärt över vad jag gjort så kändes bra att jag helt plötsligt var nog sjuk för att få vård. Det är skärmande att psykvård i Sverige är så dålig, så fast man funnits i systemet i över 15 år så måste man ta en nionde överdos för att bli ”nog” sjuk. Fast man ringt och bett om hjälp fem gånger. Jag är inte stolt över vad jag gjorde men samtidigt var det just mitt agerande som gjorde att jag överlevde de här.För det var det här påhittet som gjorde att jag äntligen fick min Bipolär diagnos och rätt medicin. Utan det hade det aldrig gått och det är ett under att det ens gick i två år utan medicin. Ett år sedan allt kraschade. Ett år sedan resan tog en ny vändning. Ett år sedan saker föll på plats. Ett år sedan jag började få livet tillbaka. Jag uppmanar ABSOLUT INTE att någon ska göra samma sak som mig! Man har rätt till att få vård, fast det i bland kan ta lite tid, men ger er ALDRIG! Åk och sätt er på psykakuten och åk inte därifrån förrän ni fått hjälp. För det tänker jag göra nästa gång livet kraschar! Om vi vägrar ge oss och kräver att få vård så måste de en gång för alla lägger mer resurser på psykvården! Vi får ALDRIG ge oss! image

]]>