4 maj, 2016 – Aspiepower Media

Jag orkar inte vara social

Dagens middag 6sp

Den här veckan har jag gjort mina tre första dagar på nya jobbet. Och efter nästan två månader hemma så märks det ganska tydligt att jag inte är van att vara social. Är galet trött efter fyra timmars jobb fast jag för inte alls för länge sedan jobba det varje dag i ett år. Alla nya intryck gör min hjärna trött och när jag väl kommer hem så orkar jag inte vara social mer, jag måste ladda mina batterier som dras ur snabbare än hos ”vanliga” personer eftersom min hjärna går i 200 km/h. Så när alla andra är ute och steker i sommarvärmen som är här, så har jag låst in mig i lägenheten med Baby och dragit igen gardinerna och maraton-tittat på Unga föräldrar. Pallade mig nyss upp från soffan för att fixa nått att äta, för de måste man ju. Men nu är jag tillbaka i soffan och väntar på att Maria Wern ska börja. I morgon är det ledig dag och jag ska börja dagen med en lång sovmorgon, sen ska jag tvätta och planera inför fredagens frilansjobb.

]]>

Den andra familjen

I dag är det exakt två sedan som jag själv klev på ett tåg från Edinburgh till Glasgow. Jag var i ett främmande land på en reportageresa med journalistlinjen vi skulle göra en tidning, och jag hade bestämt mig för att leta reda på ett av Skottlands två speedwaylag. Alla som varit inne i speedwayvärlden på riktigt, vet alla är som en stor familj. Men jag hade nog inte riktigt förstått innebörden av det förrän jag satte mig på det där tåget. En månad tidigare hade jag kontaktat Glasgow speedway per mail och berättat om att jag hade en reportageidé, och Derek, en av de ansvariga i klubben svarade mig. Han tyckte det var väldigt kul att jag ville åka ända från Sverige för att skriva om speedwayen i Skottland, eftersom det inte är en stor sport i det landet och det som sagt bara finns två lag som ingår i den Engelska ligan. Derek plockade upp mig vid tåget och körde mig till banan och där välkomnande man mig med öppnade armar. Även om jag var i ett land jag aldrig varit förut, på en speedwaybana jag aldrig varit på, med människor jag aldrig träffat och som pratade ett annat språk så kände jag mig lika välkommen som på Tallhult. De hjälpte mig med mitt reportage och såg till så de förare jag ville intervjua kom till banan och pratade med mig. Jag fick gå som jag ville på banan, alla pratade med mig och när de fick höra att jag kom från Sverige rabbla de upp alla svenska förarna de visste namnet på. Jag bjöds på mat och man tog in mig i depån och presentera mig för alla förarna, och där blev det ännu tydligare vilken familj speedwayvärlden är. Valsarnas Anders Mellgren hade vart med om en hemsk olycka vecka innan och brutit ryggen och direkt man fick höra att jag var från Hagfors så kom frågan ”Hur mår Anders?”, när jag lämnade banan hade jag med mig 18 olika krya på dig hälsningar med mig hem till Anders. Varje jul och påsk kommer en hälsning från Glasgow speedway och Jag bär med mig dem och upplevelsen av att se speedway i Skottland i hjärtat. Och jag hoppas att jag en vacker dag kan ta med mig Henrik och åka tillbaka.

]]>

Inflammationer och fotosession

Hej jag lever! För ni tror väl att jag gått och dött eller nått, när jag inte bloggat på en hel dag;) Men jag har tagit lite datapaus för jag har så jävla ont i min armbåge och höger hand som troligen är inflammerade. Ska avvakta några dagar till sen får jag ringa reumatologen så får vi se om de kan spruta kortison, för de lär ju inte bli bättre i armbågen av att jag ska gå på kryckor om några veckor. Har gjort sista dagen på jobbet för den här veckan och direkt efter att jag slutat så åkte jag och hämta Carolina för jag har nämligen anställt henne som min bloggfotograf. Sedan tidigare är hon ju min föreläsningschaufför, men det som är bra med henne är att vi har en deal så jag betalar ut hennes lön den dagen jag blir miljonär;) Men jag tycker att hon måste få beröm för de här bilderna för hon har ingen fotokunskap och fotade med min systemkamera och visst blev det galet fina bilder, det är nästan så man kan tro att det är jag som tagit dem;) Så nu har bloggen fått en ny header där jag inte ser lika besvärad ut, det var lättare att fota i solsken än regn och storm. Sen stör jag mig på rynkan jag får i pannan hela jävla tiden, fundera ett tag på att gå och få botox eller nått men äh va fan den får vara där, det är ju liksom så jag ser ut. Nu har mitt boendestöd varit här och jag är galet trött och ska bara ta det lugnt resten av kvällen och morgon blir det en ledig dag, ganska väl behövligt nu.

]]>