Aspiepower Media
Du är här

Dag: 9 oktober 2015

I Hagfors

  Ulla kom och hämtade mig vid 12 tiden, var tvungen att åka till jobbet och skriva på ett anställningsavtal så jag har jobb ett halv år till. På vägen hem blev de pizza-lunch, man måste äta fast man är sjuk. Sen satte jag mig i bilen och åkte mot Hagfors. Här har jag tagit ett bad nu bäddat ner mig i sängen under värmefilten och ser på tv. Känner mig inte alls särskilt pigg men är glad för att jag tog mig hit, inge kul att vara ensam hemma när man är sjuk. Plus att jag sakna min lilla lurvtuss så mycket. Men Baby är en diva hon har inte hälsat på mig än för hon surar för jag lämnat henne en vecka. Men om jag känner den där lilla terroristen rätt så kommer vara här och gosa ihjäl mig innan kvällen är slut.   image image image

]]>

Varsågod Socialen, utred mig!

Skärmavbild 2015-10-09 kl. 16.51.13 Skärmavbild 2015-10-09 kl. 16.51.28 När jag skrev mitt förra inlägg om att jag tycker att man borde berätta om sin diagnos, så fick jag kommentarerna ovan. Det är just pga av sådan här historier vi MÅSTE vara öppna med våra diagnoser. Det handlar om okunskap och är vi inte öppna och lär dessa okunniga människor vad det är så kommer det fortsätta att vara så här. Och egentligen spelar det ingen roll om dessa personer själv valt att berätta att de har diagnoser. För mer eller alla landsting har i dag delad journal, över alla sina enheter, vilket betyder att barnmorskan kan läsa psyk-journalen och på samma sätta kan psykiatrin läsa om vad som händer i din mage. Så det spelar ingen roll om de valt att hålla sina diagnoser hemliga barnmorskan hade ändå hittat dem om hon kollat. Men jag känner bara den dagen jag ska ha barn- Varsågod socialen utred mig! För jag vet att under den utredningen kommer de komma fram till att jag är den bästa mamman mitt barn kan få och jag har inget att dölja. Och det kanske just det som behövs, att de utreder någon som mig som vågar stå upp för den man är. För jag lovar er under den utredningen har jag lärt dem att min diagnos har inte ett skit med att göra vad jag blir för förälder. Jag  skrev tidigare i år en krönika om detta ämne i Nyhetstidningen, ni kan läsa den här!

]]>

Jag har ”allvarlig” Asperger!

Jag blir så jävla trött på människor som säger ”jag/mitt barn har lindrig Asperger” Det finns inget som heter lindrig asperger. Det fulaste ordet jag vet extremt kränkande. Säger man de låter de som asperger är något dåligt och att en del har de sämre. Jag måste ha allvarlig asperger i sådana fall för jag har ju fått alla asperger superkrafter och är så himla bra! MVH en STOLT Aspie!

Skärmavbild 2015-10-09 kl. 11.45.24Min katt är klok hon!

]]>

Ska man eller ska man inte berätta att man har en diagnos?

Den eviga frågan jag får av osäkra föräldrar på mina föreläsningar:
”Ska vi eller ska vi inte vara öppna med att vårt barn har en diagnos?”

Jag tycker att det bara finns ett svar- BERÄTTA!
Det blir så extremt mycket enklare både för barnet som har diagnosen och alla runt omkring.
Hjälp ditt barn att slippa massa missförstånd.

Det är i snitt MINST ett barn i varje klass som har en Neuropsykiatrisk diagnos som Asperger och ADHD i VARJE klass.
Fast det är så vanligt så är det fortfarande inget som är självklart att man pratar om.
Vi måste ändra på det!
Det måste vara okej att vara den man är, för alla är vi unika!

När jag började på Journalistlinjen på Molkoms Folkhögskola så valde jag att berätta om min diagnos första dagen.
Här nedan kan  ni se en video om hur jag tänkte när jag valde att göra det och vad min klasskompis Karin tycker om att jag berätta det första dagen.

]]>

1 2