Hej!
Så fint och modigt att du bloggar!
Jag har en fråga bara. Försöker förstå Aspergers, hur menar du när du säger jag har svårt att förstå om man säger tex vi ses vid Mac Donalds.
Eller jag ringer om en stund.
Menar du att du vill ha ytterligare information?
Som att man ska vara mer precis?
Jag hänger inte riktigt med.
Är det bättre då ifall man säger vid dörren till Mac Donalds eller på —– gatan vid korsningen där Mac Donald finns?
Hur vill du att man ska bemöta dig för att du ska känna dig trygg?
Vad ska man inte säga eller göra tycker du? Ifall du hamnar i ett maniskt beteende som du berättar om att du kan göra. Är du medveten om det under förloppet?
Eller kommer det efteråt?
Är du mottaglig för kritik i ett sådant skede?
Känner du att det är lätt, svårt eller omöjligt att bryta ett maniskt beteende.
Du beskriver att du ibland har svårt att förstå andras situation, kan du förklara närmare?
Vad krävs av dig eller motparten för att du bättre ska förstå?
Tacksam för svar!
Ha en fin dag!
Mvh Anonym
Svar: Vad är vid? Är det innanför eller utanför Mc Donalds?
Säger du VID så går jag runt i en hel vecka och tänker ”Jaha men om jag står innanför så kanske personen står utanför och då missar vi varandra. Eller så står jag utanför och då står personen innan för och då missar vi varandra iallafall”.
Det är som du förstår väldigt jobbigt att gå runt och tänka på en hel vecka.
Detta kan vi slippa om du är specifik och tex säger ”Vi möte till höger om kassan” eller ”vid dörren”, men tänk på att det kan finnas flera dörrar.
Säger du gatan vid korsningen där Mac Donald finns, så blir min första tanke. Jaha men vart på gatan? Gatan kanske är 500 m lång. Och vilken sida vägen står du?
Tydlighet- säg exakt vart vi ska mötas.
Och när är ”jag ringer om en stund”?
För en del är en stund fem minuter för en del är en stund fem timmar hur vet jag när en stund är för dig? Då går jag och väntar hela dagen på att du ska ringa och kan inte göra något annat för jag kan missa ditt samtal. Säg i stället jag ringer kl 15, då sitter jag bara och väntar på dig klockan 15.
Man ska bemöta mig som alla andra människor du möter. Med respekt och vara öppen och fråga mig om om man undrar något i stället för att anta saker. Jag kommer säga till dig om jag tycker du gör nått jag upplever som konstigt eller jobbigt och jag vill att du gör det till mig med. Det är bättre vi kan prata om saken och undvika det jobbiga.
Jag är medveten att jag fastnar i ett manisk förlopp under förloppet.
I dag är det ingen som försöker bryta det då jag inte gör några farliga saker. Och jag tröttnar lika snabbt som jag börjar och ingen lider av att jag bakar 200muffins på en dag, eller gör 300 armband på en vecka. Och jag lägger undan sakerna när jag tex jobbar men sitter jag hela kvällarna när jag kommer hem.
Men tex har man under min högstadieperiod låst in dataspel i vapenskåpet för jag satt och spela The sims hela natten när jag skulle till skolan:P Då behövde jag bli avbruten för att orka ta mig till skolan.
Jag har svårt att sätta mig in i andra situationer vid bråk och konflikter. Jag blir ofta irriterad och hör inte hur det jag säger låter för än det är för sent. Om någon säger någon till mig blir jag jätteledsen men om jag säger exakt samma sak till den personen förstår jag inte att den blir ledsen.
I dag löser jag det genom att ta ”time out” när jag märker att det blir en het diskussion går jag därifrån innan jag vräker ut mig något dumt. Och när både jag och den andra personen lugnat ner oss kan vi ta upp diskussionen igen. Men i bland kan det bli svårt för att folk inte förstår och inte låter mig bryta.
De vill lösa de här nu men jag kan inte lösa de nu för då får jag ett utbrott och slänger saker omkring mig. De förstår inte att jag flyr för deras skull.
Så flera gånger har jag fått låsa in mig någonstans för att faktisk få vara i fred och lugna ner mig.
