Aspiepower Media

Framtidsplaner

I morgon börjar jobb och vardag för många.
Men inte för mig.
Fördelen med att vara arbetslös och bara frilansa och föreläsa lite ibland är att jag nästan kan bestämma när jag vill jobba. Jag flängde runt med min nyopererade fot i halva Sverige i december. Då jag inte riktigt hade planerat att jag skulle få operationen så snabbt som jag fick, när de väll blev beslutat att jag skulle få en. Men det som var bra var att jag inte bokat in någonting från 12e december till 6 februari.
Så min fot får den vila den behöver. Min almanacka ekar tom de närmaste veckorna, förutom några möten och läkarbesök.
I februari blir det inte lika lugnt.
Tre föreläsningar är inbokade men vi får se om en kommer flyttas då den krockar med andra saker, detta är ännu lite oklart. Sen har jag erbjudit mig att jobba under Svenska rallyt, vi får se om jag får det förtroendet.
Och en föreläsning med Dregen är inbokad 18/2, då ska jag bara lyssna och titta, inte prata;) Men samtidigt skulle det vara väldigt skönt att få ett ”riktigt” jobb med rutiner och ordning och att man vet vad man får i lön varje månad. Vi får se vad framtiden har att erbjuda på den fronten. I februari kommer jag även hinna med att fylla 27 år, shit vad hände? Jag fyllde ju nyss 17 år!
Tiden rusar i väg.
Joanna, 17 år och ganska svart och svår

]]>

Alla är vi olika, oavsett diagnos eller ej

Jag har fått höra av en person att mitt arbete förstör för andra som lever med Aspergers syndrom.
När jag hela tiden berättar allt bra med diagnosen så förstör jag bilden på diagnosen och förstör för dem som inte har det lika lätt som mig. Personen som sa detta har varit på min föreläsning minst två gånger, då jag själv sett henne i publiken.
Men jag undrar om hon verkligen lyssnade på vad jag sa? Jag har aldrig sagt att det är enkelt att leva med Aspergers syndrom.
Mitt liv har inte vart enkelt och det är ett under att jag ens lever i dag och kan skriva det här inlägget.
Man får inte diagnosen om man inte har så stora problem så det ställer till det för en i vardagen.
Och trots att jag lärt mig att se fördelarna med diagnosen så kämpar jag fortfarande varje dag med att få en fungerande vardag. Då vi har ett samhälle där vi som inte riktigt fungerar som majoriteten inte passar in. Jag försöker inte försköna diagnosen.
Jag delar med mig till er av både positiva och negativa saker som händer pga och tack vare min diagnos.
Men jag berättar vad diagnosen innebär för MIG.
För jag är inte Aspergers syndrom. Jag är  Joanna som lever MED Aspergersysndrom Men jag försöker även visa att alla människor är unika och har både svagheter och styrkor, oavsett om man har en diagnos eller ej. Alla personerna i kollaget nedan har Aspergers syndrom/Högfungerande Autism syns det på dem? Om jag hade blandat dem med tio så kallade ”normala” personer hade ni då kunnat pekat ut vilka som har en diagnos? Svaret är nej. Asperger/högfungerande Autism är en dold funktionsnedsättning, det syns inte utanpå.
Och vi är inte vår diagnos. Alla människor har en egen personlighet. Så alla dessa människor har alla olika svårigheter och styrkor fast vi har samma diagnos.
Precis som de så kallade ”normala” som inte har någon diagnos.
Sen får jag höra minst 10 gånger per vecka  av andra personer med Asperger hur mycket det arbete jag gör betyder för dem. Så mammor med barn med diagnosen kanske ska hålla tyst och låta oss får tala själv i stället;)

]]>

Febrig

Febern vill inte lämna min kropp.
Har sovit bort halva dagen igen.
Har ont i halsen, öronen och det värker i kroppen. Älsk har precis åkt hemåt igen.
Och jag har återgått till sängen. Tanken är att jag och B ska åka hem till Karlstad en sväng i morgon.
Vår första bilresa själva (som är längre än 5 minuter).
Har vart ute och kopplat ur airbagen på passageraresätet så Baby kan sitta i framsätet utan att bli mos.
Vi får hoppas att Fröken B är snäll och sköter sig i morgon så vi slipper stanna hundra gånger.
Det kan bli en lång resa hem.

]]>