Tröttast i stan

Har sovit bort alla halva dagen. Jag tror inte riktigt att man kan förstå känslan är kroppen liksom tar över om man inte själv lever med kronisk smärta. När man vill vara vaken men vad man än gör så går de inte, kroppen liksom stänger av sig tillslut.
Var kanske lika bra att att jag sov ordentligt i dag för i morgon vid 07 rullar vi mot Ullared. 😉