Browsing Tag

speedway

Psykisk ohälsa Speedway Vardag

Då hade jag brutit ihop

Då hade jag brutit ihop

Om det som hände i går hade hänt för 1-2 år sedan så hade jag jag brutit ihop. Jag hade trott att jag var värdelös och dålig. Ältat och undrat var jag gjort för fel. I dag har jag kommit så långt med mig själv så jag inte ens orkar lägga ner tid på att bry mig. Jag vet att jag inte har gjort något fel. Jag vet också att det finns personer som uppskattar det jag gör och jag lägger hellre energin på det.

Fick presskort på 10 minuter

Jag vet att jag kan fotografera speedway. Får jag inte göra det i Hagfors så gör jag det på andra ställen. Dock tycker jag tycker inte att det är okej att de beter sig som de gör utan att förklara varför. Valsarnas ordförande sa till pappa i går att han skulle ringa i dag men vi har inte hört ett ord. Men som sagt orkar inte bry mig. Tidigare i dag mailade jag Svemo (Svenska motorcykel – och skoter förbundet). Det tog tio minuter så fick jag svar att ett presskort är påväg hem till mig. Så nu kan jag fota speedway vart jag vill. Jag håller också på att bygga en ny hemsida där jag tänker lägga mina speedwaybilder och kanske göra en och annan intervju. Journalisten i mig saknar sådant. Är intresserade av detta så kan ni gå in och gilla min facebooksida, där kommer det komma upp mer info sen.

En lugn dag

Annars har det varit en lugn dag i dag. Magen blir bättre och bättre för varje dag. Har inte tagit morfin på två dygn nu. Jag har precis ätit en sallad som pappa köpte på vägen hem från jobbet och nu ska jag bara chilla och lyssna på en ljudbok. Just nu lyssnar jag på Spåren vi lämnar efter oss av Pernilla Ericson. Vi följer varandra på Instagram och när jag såg hennes senaste bok i flödet så insåg jag att inte lyssnat på de två första. Kan varm rekommendera den, verkligen spännande.

Då hade jag brutit ihop

Vardag

Smärta

Smärta

Jag vaknade flera gånger i natt av smärta. När klockan ringde och det var dags att bege sig till jobbet så orkade jag knappt gå. Jag bestämde mig för att avboka hela dagen. Jävla njurstenar ni får ta och komma ut nu. Har tagit smärtstillande nu och är inte alls sugen på att åka och sätta mig på akuten igen. Här nedan kommer i alla fall lite bilder från i går kväll när jag, Carolina och Nita kollade på speedway.

Smärta

Vardag

VECKOPLAN 19 | Årets första speedway

Förra veckan innehöll smärta, konferens, nya vänskap, begravning och lite mer smärta. Hoppas på att den här veckan kommer bli lite mindre smärtsam. Den här veckan blir i alla fall lite lugnare än förra veckan. Det bästa av allt är att jag kommer se årets första speedway tjoho!


Veckoplan:

Måndag:

Jobb på Eldialog 9-13.
Sen ska jag hem och träffa mitt boendestöd och planera de två kommande veckorna.

Tisdag:

Jobb på Eldialog 9-13. Sen ska jag försöka tvinga Carolina att ha en myskväll med mig och kolla på Luddes match på tv. Vi får se hur det går i värsta fall åker jag dit och våldsgästar henne med min dator:D

Onsdag:

Jobb på Eldialog 9-11.
13.00 ska jag och träffa min nya kontaktperson för första gången. Har ni missat äventyret med mina kontaktpersoner så kan ni läsa om det  Här, Här, Här, och Här. Sen på kvällen ska jag till Viktväktarna och väga in mig för första gången på två veckor.

Torsdag:

Jag åker till Hagfors för på morgonen för Valsarna ska ha Press & Practice. Min kompis Zandra ska följa med sin brosa som ska hit så vi ska äntligen träffas för första gången på 3 år. Det borde vara förbundet att inte träffa sin kompis på tre år herregud skäms Joanna! Även Henrik kommer till Hagfors så vi kommer spendera helgen där.

Fredag-Söndag:

Vi kommer spendera helgen i Hagfors och det finns inga större planer.


Veckans förväntningar:

Jag ser fram emot att äntligen få in lite speedway i mitt liv igen. Ser också fram emot att få träffa Zandra.

Veckans utmaning:

Att inte få ett spel om vågen inte visar det jag förväntar mig efter veckans invägning.

Hur gick förra veckans utmaning?

Förra veckans utmaning var att orka med allt trots smärtan. Det gick bra trots omständigheterna och stenhelvetet valde ju att börja krångla igen direkt jag hade gjort allt jag var tvungen att göra.

Aspergers syndrom Speedway

Speedwayen fick mig att växa

På ett tåg mellan Edinburgh och Glasgow

I dag är det fyra år sedan jag satte mig på ett tåg mellan Edinburgh och Glasgow. Vi på journalistlinjen på Molkoms folkhögskola hade begett oss till Skottland för att göra en tidning som vårt examensarbete. Självklart hade jag bestämt mig för att leta reda på ett av Skottlands två speedwaylag.

En fantastisk resa på många sätt och vis

Den här resan var fantastisk på många sätt och vis men främst visade den hur jag hade utvecklas och lärt mig hantera min diagnos. När jag började fotografera speedway 2007 så började jag jobba ideellt för Aktuellspeedway. Då vågade jag knappt intervjua en speedwayförare som jag hade gått i samma skola som halva mitt liv.

Speedwayen fick mig att växa

Gjorde intervjuer på ett språk jag knappt kan prata

Den där regniga dagen i början av maj 2014 så var jag i ett land jag aldrig hade varit i förut. Jag letade reda på en speedwaybana jag aldrig varit på. Jag intervjuade speedwayförare jag aldrig träffat i hela mitt liv. På ett språk jag knappt kan prata.

Speedwayen fick mig att växa

Någonting hade hänt under de här sju åren och jag anser att jag har speedwayen att tacka för det. Speedwayen fick mig att växa. Jag hade fått vara på en plats där jag känner mig trygg (Tallhult speedwaybanan i Hagfors) och fått öva på det som kan vara svårt, att vara social. Samtidigt som jag fått göra det roligaste jag vet, fotografera speedway. Det hade fått mig att utvecklas och jag hade fått lära mig att hantera min diagnos.

Speedwayvärlden är en stor familj

Jag insåg också att speedwayvärlden är som en stor familj. Människor som inte hade en aning om vem jag var såg till så min vistelse hos dom skulle bli perfekt. De såg till att jag kom och till från tåget. Att jag fick mat och skydd från regnet. Fast vi aldrig träffats förut så hade vi många gemensamma bekanta.Jag fick gå runt fritt på banan och i depån. Ibland glömde jag bort att jag var i Skottland och inte i Hagfors. Tack Glasgow Tigers för att ni gav mig en upplevelse som jag kommer bära med mig hela livet.

Today it has been four years since last, but I promise to come back!