Aspiepower Media

Det var poliser överallt

Det var poliser överallt

Efter jobbet åkte jag hem och hämtade Fröken B sen åkte vi mot Kumla. Innan Kristinehamn hade de en jättestor poliskontroll det var poliser överallt, fyra bilar + en buss. Ända sedan jag tog mitt körkort i november 2014 så har jag fasat för att fastna i en poliskontroll. Varför vet jag inte för jag kör ju som man ska men jag blir så jävla nervös när jag ser en polisbil. Från början var det för att jag hade prövotid men det har liksom stannat kvar. Jag ser typ framför mig hur jag skulle lyckas backa över en polis eller nått bara för att jag är så nervös haha.

Hade varit kul att sett deras min

Under mina fyra år med körkort har jag lyckats hålla mig borta från poliskontroller. Det lyckades jag med i dag också för de vinkade att jag kunde åka förbi. Ibland har man tur och de blev inga överkörda poliser i dag heller;) Haha. Hade dock varit kul att se polisernas min när de ser en katt sitta i framsätet på en barnbilstol haha. Hon sitter i kattbur på bilstolen för att se ut. Så ingen behöver kommentera att hon inte sitter fast för det gör hon.

Det var poliser överallt
Dagens frukost

Känner sig som hemma

Henrik jobbar kväll så jag och Baby spenderar eftermiddagen själva. Jag har kollat på videos på Youtube och hon har chillat på sin favoritplats, barnens våningssäng. Hon känner sig som hemma här, haha. Jag är inte orolig för att hon inte ska trivas här när jag åker till Kroatien. Frågan är bara vart barnen ska sova när hon snott deras säng haha.

Det var pol

3 år med körkort och 5 år och 5 månader av kärlek

3 år med körkort!

I dag är en bra dag på många sätt. I dag är det tre år sedan jag tog körkort. I 10 år sköt jag det framför mig. Tills jag hade bestämt mig, då tog jag det på fyra månader. Som den Aspie jag är så gick jag all in när det fanns en tydlig plan. Läs mer om resan till körkort här. Så sjukt ändå 3 år med körkort!

5 år och 5 månader av kärlek

I dag är det också 5 år och 5 månader sedan Henrik blev min. Tiden går fort när man har roligt. Jag älskar dig Henrik till månen och tillbaka igen gånger 75 <3

3 år med körkort
Bilden är tagen 2 minuter efter att jag veta att jag klarat körprovet.

”Borde du verkligen få ha kvar ditt körkort?”

Borde du verkligen få ha kvar ditt körkort?

Världsrekord i idiotiska kommentarer denna vecka

Den här veckan är tydligen fylld med idiotiska kommentarer. I vanliga fall brukar jag skita i sådana här kommentarer. Det är ganska uppenbart att personen som skriver detta inte känner mig och att hen bara läst något inlägg och inte alla. Men det här är en typisk fördom som personer som lever med psykisk sjukdom/NPF mötts av. Därför tänkte jag jag ta upp det här som ett exempel.

Ingen ifrågasätter ”vanliga” personer

Anledningen till att jag inte kör bil just nu är för att de höjt min medicin och är lite groggy. Precis som vilken person som helst kan bli vid en ny medicininsättning. Tex kanske du får ett njurstensanfall och åker till akuten. Då får du morfin och rekommenderas att inte köra bil. Då är du också instabil i några dagar men det är inget konstigt. Alla förstår ju att man inte kan köra bil på starka smärtstillande. Det är ingen som ifrågasätter om läkaren borde anmäla det till transportstyrelsen så de kan ta dit körkort. För du kommer ju inte äta morfin i resten av ditt liv, om några dagar är du bättre och kan köra bil som vanligt igen.

Jag är inte osäker

Men har du en psykisk sjukdom och/eller en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning då ska din körförmåga helt plötsligt ifrågasättas för minsta lilla grej. Jag har kört prickfritt i 3 år. Jag har lämnat in läkarintyg till transportstyrelsen och de har bedömt att jag kan köra bil. Jag är inte osäker på om jag kan köra eller ej snarare tvärtom. Jag har fruktansvärt bra självinsikt och jag känner att jag inte kan köra just nu och då gör jag inte det. I går kände jag att nu känner jag mig pigg för att köra men valde ändå att ta bussen och vänta två dagar till. Så att vara osäker är det sista jag är.

Har man en diagnos så måste man försvara sig

Jag tycker att det är sjukt att man måste försvara sig hela tiden bara för man har en diagnos. Det finns massa personer som inte har en diagnos och som absolut inte borde köra bil, men de är det ingen som ifrågasätter. Sen tror jag (utan att ha fakta på det) att många med NPF-diagnoser kör bil bättre än många så kallade ”normala” människor. Då vi är mer noggranna och vet att vi har högre krav på oss.

Borde du verkligen få ha kvar ditt körkort?

Så på frågan: Borde du verkligen få ha kvar ditt körkort? Är svaret JA! Skulle transportstyrelsen få för sig att kolla om jag borde få ha kvar mitt körkort så är jag 99 % på att jag skulle få behålla det.
Jag förstår inte hur man kan sitta och kommenterar på en blogg och påstå saker man inte vet något om. Det är skillnad om tex min mamma sa ”Joanna nu är du allt lite snurrig du borde inte köra bil”. Hon har sett hur jag är IRL. Den här personer har troligen aldrig träffat mig och det är ganska uppenbart att personen inte läst alla inlägg som jag skrivit senaste veckan. Och att hen inte vet anledningen till att jag inte kör bil just nu.

Min resa till körkort

I dag har jag haft körkort i 2 år!

Shit va tiden går fort! I dag är det inte bara 4 år och 5 månadersedan jag och Henrik träffades, det är även 2 år sedan jag tog körkort, va hände? Prövotiden är över nu! Så här i efterhand så kan jag ju tycka att det var ganska onödigt att jag sköt de framför mig i tio år. Jag läste max tio sidor i boken och de gånger jag övningskörde under de här tio åren går nog att räkna på två händer. Men jag var inte mogen då, jag hade fullt upp med att orka överleva och hade inte energi över till att försöka ta körkort. Sen kom den dagen då jag var på arbetsintervju och fick frågan: ”Har du körkort?” Jag svarade ”Jag jobbar på de”… Haha ja jag hade ju jobbat på det i tio år. Så direkt jag klev ut genom dörren så gick jag direkt till körskolan och skrev in mig. Nu hade jag bestämt mig och nu var jag redo.

Behövde tydliga mål

Jag hade min första körlektion i juli och redan då undrade jag ”När får jag körkort”, fast jag knappt kunde starta bilen. För mig var det viktigt med tydliga mål och planering och det var något min körskolelärare förstod. Så första målet var att kunna köra inne i stan vid höstlovet. Det målet klarade jag redan två veckor senare (början av augusti). Nästa mål blev att klara bromsprovet innan halkbanan till höstlovet (de klarade jag i september). Och veckan innan höstlovet klarade jag halkbanan. Det jag själv trodde jag skulle ha svårast för var teorin men det var det aldrig några problem med. Man måste ha 57/62 för att få godkänt, jag fick 52 på första försöket.

Hade svårt att fokusera på flera saker samtidigt

Det som var mitt största problem var att få kopplingen att fungera. Därför valde jag tillslut att skita i det och bara ta kökort för automat. Vilket betyder att jag har villkor på mitt körkort att jag inte får köra manuella bilar. Vill jag uppgradera mitt körkort så kan jag när som helst, genom att göra en uppkörning med manuell bil. Dock är det inte enda gång på två år som önskat att jag kunnat köra manuell bil.

Inte konstigt att jag inte fick kopplingen att funka

Så här med facit i hand så gjorde jag rätt val eftersom om jag fick opera min fot två dagar senare. Det var inte så konstigt att jag inte fick kopplingen att funka eftersom senan i foten var av. Jag fattar inte ens hur jag lyckades köra bil med den över huvudtaget:P. Eftersom min fot bråkat i över två års tid och jag gick ett helt jävla år med gips så var det verkligen rätt beslut att ta automatkort. Det har gjort så jag kunnat köra bil under hela tiden. Men hade jag satsat på manuellt körkort så hade jag troligen hållit på med mitt körkort fortfarande. Eftersom min fot fortfarande inte är helt bra och jag kan fortfarande inte sköta kopplingen.

Mina 5 tips till dig som har en NPF-diagnos och vill ta körkort:

– Berätta om din diagnos, om körskolan inte vet om att du har en diagnos så kan de inte heller erbjuda dig stöd.

– Kolla runt och kolla vilken erfarenhet körskolorna i din stad har av undervisning för personer med NPF-diagnos och vilket stöd de kan ge dig. Välj inte den billigaste körskolan utan den som du tycker känns bäst.

– Be om att få göra studiebesök på körskolan du är intresserad av för att få känna in hur den känns.

– När du blivit lite van så testa att kör med olika körskolelärare för att bli van med köra med någon du inte är van. För på uppkörningen kommer du ju troligen få köra med en helt främmande person.

– Våga säg till om något inte känns bra. När vi hade garagelektion så fick jag en person som var väldig otydlig och virrig och jag kände att jag lärde mig inting. Men när jag berättade det så fick jag gå på en ny garagelektion med en annan lärare, helt gratis.

Min resa till körkort

I dag tänkte jag dela med mig av min resa till körkort…

Shit va tiden går fort! I dag är det inte bara 4 år och 5 månader tror jag skrev de förra månaden med, haha tappat räkningen sedan jag och Henrik träffades, det är även 2 år sedan jag tog körkort, va hände? Prövotiden är över nu! Så här i efterhand så kan jag ju tycka att det var ganska onödigt att jag sköt de framför mig i tio år innan jag tog tag i det. Jag läste max tio sidor i boken och de gånger jag övningskörde under de här tio åren går nog att räkna på två händer.

Hade fullt upp med att orka leva

Men jag var inte mogen då, jag hade fullt upp med att orka leva och hade inte energi över till att försöka ta körkort. Sen kom den dagen då jag var på arbetsintervju och fick frågan: ”Har du körkort?” Och jag svarade ”Jag jobbar på de”… Haha ja jag hade ju jobbat på det i tio år. Så direkt jag klev ut genom dörren så gick jag direkt till körskolan och skrev in mig. Nu hade jag bestämt mig och nu var jag redo.

Behövde tydliga mål

Jag hade min första körlektion i juli och redan då undrade jag ”När får jag körkort”, fast jag knappt kunde starta bilen. För mig var det viktigt med tydliga mål och planering och det var något min körskolelärare förstod. Så första målet var att kunna köra inne i stan vid höstlovet. De målet klarade jag redan två veckor senare (början av augusti). Nästa mål blev att klara bromsprovet innan halkbanan till höstlovet (de klarade jag i september). Och veckan innan höstlovet klarade jag halkbanan.

Valde att ta automatkort

Det jag själv trodde jag skulle ha svårast för var teorin men det var det aldrig några problem med. Man måste ha 57/62 för att få godkänt, jag fick 52 på första försöket. Det som var mitt största problem var att få kopplingen att funka. Därför valde jag tillslut att skita i de och bara ta kökort för automat. Vilket betyder att jag har villkor på mitt körkort att jag inte får köra manuella bilar. Men vill jag uppgradera mitt körkort så kan jag när som helst göra det. De enda jag behöver göra är att göra en uppkörning med manuell bil. Dock har jag inte en enda gång på två år önskat att jag kunnat köra manuell bil.

Gjorde rätt val

Så här med facit i hand så gjorde jag rätt val eftersom jag två dagar efter att jag tog körkortet fick operera min vänsterfot. Och de var inte så konstigt att jag inte fick kopplingen att funka eftersom senan i foten var av. Jag fattar inte ens hur jag lyckades köra bil med den över huvudtaget.:P Eftersom min fot bråkat i över två års tid. Jag gick ett helt jävla år med gips så var det verkligen rätt beslut att ta automatkort, för de har ju gjort så jag kunnat köra bil under hela tiden. Hade jag satsat på manuellt körkort så hade jag troligen hållit på med mitt körkort fortfarande. För jag kan fortfarande inte sköta kopplingen med vänsterfoten.

Mina 5 tips till dig som har en NPF-diagnos och vill ta körkort:

  • Berätta om din diagnos, om körskolan inte vet om att du har en diagnos så kan de inte heller erbjuda dig stöd.
  • Kolla runt och kolla vilken erfarenhet körskolorna i din stad har av undervisning för personer med NPF-diagnos och vilket stöd de kan ge dig. Välj inte den billigaste körskolan utan den som du tycker känns bäst.
  • Be om att få göra studiebesök på körskolan du är intresserad av för att få känna in hur den känns.
  • När du blivit lite van så testa att kör med olika körskolelärare för att bli van med köra med någon du inte är van. För på uppkörningen kommer du ju troligen få köra med en helt främmande person.
  • Våga säg till om något inte känns bra. När vi hade garagelektion så fick jag en person som var väldig otydlig och virrig och jag kände att jag lärde mig inting. Men när jag berättade det så fick jag gå på en ny garagelektion med en annan lärare, helt gratis.körkort