Aspiepower Media

Stressen över att ha en kontaktperson

kontaktperson

Stressen över att ha en kontaktperson

Stressen att ha en kontaktperson…. Jag har tidigare skrivit om äventyren med mina kontaktpersoner. Jag har nog haft närmare 40 stycken sedan jag var 15 år. Tre olika de senaste ett och ett halvt åren. Har ni missat äventyret så kan ni läsa om det här, här, här och här.

Får panik när hon ringer

I går när jag satt på jobbet så ringer telefonen och jag ser hur numret till min handläggare lyser på displayen. Varje gång jag ser hennes nummer ringa så får jag panik. Är det dags nu igen? Jag orkar inte en gång till! Jag svarar och hon undrar hur jag mår. Bra svarar jag fast jag fortfarande har panik.

Är hon allvarligt sjuk?

”Det är inte så bra med xxxx”, säger hon. Nej nej nej nu har hon fått en allvarlig sjukdom och måste sluta, tänker jag. ”Ja hon har en kraftig förkylning och kan inte träffa dig i morgon, men förhoppningsvis nästa vecka”, säger handläggare. En förkylning! Herregud hon har bara en förkylning och förhoppningsvis överlever hon den. Vilken tur att jag inte behöver byta kontaktperson. Men ska det verkligen behöv vara sådan här stress för att man har stöd genom LSS?

Första mötet med nya kontaktpersonen

Första mötet med nya kontaktpersonen

Tidigt i går morse lämnade jag Kumla och åkte hem mot Karlstad, för klockan 11 skulle jag träffa min nya kontaktperson. Detta var för första gången vi skulle ses utanför ett kontor. Egentligen skulle vi ha setts redan i maj men det kom njurstenar och semestrar i mellan. Det kändes bra men vet ju redan att jag tycker att det är jobbigt att få en ny. Att jag måste börja om ännu en gång. Vi träffades vid Mariebergsskogen, kollade lite på djuren, tog en promenad och avslutade med fika.

nya kontaktpersonen

Jakten efter en kontaktperson del 712

Jakten efter en kontaktperson del 712

För några dagar sedan ringde min handläggare på kommunen. Den 25/4 ska jag dit och träffa min nya kontaktperson. Så nu är dags för jakten efter en kontaktperson del 712. ”Hon är väldigt bra och jag tror att du kommer gilla henne”, sa hon. Jo fast det spelar ju ingen roll hur jävla bra hon är om hon ändå försvinner efter sex månader/ ett år. Det hade ju nästan varit bättre om hon var sämst i världen. Då hade risken varit större att jag får ha henne kvar och att hon inte får något annat jobb.

Kanske borde skaffa en pensionär

När jag pratade om det här på en av mina föreläsningar så kom en äldre man fram till mig. Han var pensionär och var kontaktperson till tio personer. ”Jag har ändå inget att göra så jag kan hjälpa andra”, sa han. Så fint jag kanske borde skaffa en pensionär som kontaktperson, för det enda som kan hända är ju att dom dör;)

Jakten efter en kontaktperson som stannar fortsätter

Nu har jag varit utan kontaktperson i ca en månad eftersom jag behövde en paus och de skulle fixa en ny. När jag är utan så inser jag hur viktigt det är för mig att ha det här stödet. Men det känns fortfarande jobbigt att släppa in en ny person som troligen kommer försvinna snart. Ja jag är negativ men man får vara där man man haft runt 30 olika kontaktpersoner. Jag får väl ge det en chans till men slutar den här innan det gått ett år då ger jag upp!

Har du missat soppan om mina kontaktpersoner så kan du läsa om det här:

1. ”Och där försvann ännu en kontaktperson”
2. ”Hejdå kontaktperson 711”
3. ”Människor kommer, människor går”
4. ”Ställde in kontaktpersonen”

Ställde in med kontaktpersonen

Ställde in med kontaktpersonen

I går var det onsdag och det är då jag brukar träffa min kontaktperson men jag har valt att ställa in de två gånger som är kvar innan hon ska sluta. Det är absolut inget ont mot henne men det är nog jobbigt som det är att hon ska sluta. Så jag känner bara varför ska vi dra ut på lidandet. Jag har pratat med min handläggare och jag kommer bli erbjuden att få personen som kommer ta över tjänsten. Men eftersom jag inte är så pepp på en ny kontaktperson så tar vi en paus till slutet av mars. Så allt får smälta in i lugn och ro.

Mot Kumla

Onsdagar är nog intensiva som de är så det var skönt med lite paus. Efter jobbet åkte jag hem och chillade lite i väntan på att åka till Viktväktarna och väga mig. Jag hann också med att packa i lugn och ro för i dag ska jag åka till Kumla där jag ska stanna i fem dagar. Det är så svårt att packa när man ska vara borta så länge och inte riktigt vet vad man ska göra, så har med mig halva garderoben typ.

Ställde in
Vad sa du mamma? Sa du att du var kissnödig? Tyvärr är toan upptagen men du kanske kan låna grannens ?? 

Människor kommer människor går

Människor kommer människor går

Jag har fått så många fina och stöttade kommentarer av er efter gårdagens inlägg om att förlora ännu en kontaktperson. Sen har det också kommit in några mindre genomtänkta kommentarer som: ”Det är livet! Människor kommer människor går”.
Jag håller inte riktigt med om det. Självklart kan man inte förutspå hur livet kommer bli. Personer kommer försvinna ur ens liv. Men jag tycker det är stor skillnad på när personer passerar från mitt vanliga liv och när personer som ska ge mig stöd försvinner.

Rätt till stöd genom LSS

Har man rätt till ett stöd så ska man ju få det och det ska vara så bra som möjligt. En kontaktperson vars uppdrag är att vara ett stöd i vardagen för mig, kan inte komma in i mitt liv för att sen försvinna ur det igen ett halvår senare. Jag har en funktionsnedsättning, eller egentligen tre men de är genom min Asperger diagnos som jag har rätt till stöd genom LSS. Tanken är att vi ska träffas tre timmar en gång i veckan. Den här personen ska stötta mig och hjälpa mig med sådant som kan vara svårt. Och hjälpa mig att komma ut så jag inte isolerar mig. Exempel på saker vi brukar göra är: Gå på stan, äta lunch och gå och simma.

Måste se över systemet

Det tar tid att lära känna en ny person. Min livshistoria är inte heller något man drar på fem minuter. Jag måste berätta det jag varit med om så dom ska förstå hur jag fungerar i vissa situationer. Det är många som tar de här uppdragen för att ha det som ett extra jobb. Sen är det väldigt dåligt betalt så det känns som att många inte går in helhjärtat. Som jag skrev i går så tycker jag att det är dags att kolla över systemet. Hur man jobbar med och tar in ledsagare/kontaktpersoner. Jag önskar att jag bara haft otur men tyvärr så hör jag hela tiden om andra som upplevt samma sak och haft många kontaktpersoner/ledsagare som kommit och gått. Människor kommer människor går men kontaktpersoner borde bestå.

människor kommer människor går