Hagfors – Aspiepower Media

Valsarna-Team Rapid

Slappa lite

Jag började gårdagen med sovmorgon. När jag vaknade så hittade jag ett sms om att min kontaktperson var sjuk så helt plötsligt var jag ledig till 16. Passa på att slappa liten sen gav jag mig ut på en promenad. När dagen var över hade jag kommit upp i 11,39 km. Precis innan jag skulle åka mot Hagfors så fick jag sms om att min glasögon hade kommit så åkte in till stan och hämta dom sen åkte jag vill Viktväktarna och vägde mig innan jag åkte. Ni får se glasögonen och kommer få resultatet på vågen i nästa inlägg.

Valsarna-Team Rapid

Väl framme var det dags för årets första match på hemmaplan för mig. Det var skönt att vara tillbaka igen och det är skönt att ”konflikten” är löst så jag får fota på inneplan igen. Det var lite jobbigt väder att fota i går för halva banan var jättesolig och andra halvan var skuggig. Sen känner man sig lite ringrostig när man inte fotat i ett år för de går snabbare vad det känns. Det blev iallafall en bra match, fantastiskt väder men tyvärr blev det förlust för Valsarna.

Inte samma stress

Har inte hunnit gå igenom alla bilder än men här nedan hittar ni några. Det är en grej som jag känner stor skillnad på sedan jag började med Litium, att jag inte är lika stressad längre. Förut satt jag halva natten och redigerade bilder för att få ut så snabbt som möjligt. Nu känner jag ingen stress dom får vänta på sina bilder och orkar dom inte det nej då får dom väl gå till någon annan fotograf då.

Valsarna-Team Rapid

Så mycket känslor

Hej Kompisar! Jag hoppas att allt är bra med er. Vilken vecka det har varit. Tack ingen för alla gratulationer. Jag är såklart väldigt glad för att jag vunnit det här priset. Men jag är bipolär vilket gör att jag är mer känslig för känslor. Det innebär att alla intryck och känslor som det här för med sig gör att min bägare rinner över. Så i torsdags kväll kraschade jag och fick mycket ångest men efter en Sobril kändes det bättre. Så med tanke på allt så var det kanske bra tajming att vi höjde medicinen för några veckor sedan.

Äntligen återförenade

När jag hade jobbat klart i går så åkte jag mot Hagfors. Äntligen är vi återförenade igen jag och mitt lurvbarn. I dag var vi nere till Hagfors för de hade nått jippo. Man har kunnat köpa låter och i dag tror de vinnarna och tre personer fick 10 000 var att shoppa för i butikerna i Hagfors under två timmar. Vi van tyvärr inte haha. Vad skulle du shoppat för 10 000 kr? Jag skulle behöva en ny säng. Jag blev stoppad flera gånger av personer som ville gratulera mig till priset. Jag har nog inte riktigt fattat hur stort det här är.

En lugn kväll

När det var klart så åkte jag hem till mormor och morfar för att visa dom filmen från Visa vägen galan. Nu blir det en lugn kväll framför tv:n. Det är dags för sista GP-tävlingen i speedway och vi vill se Fredrik Lindgren säkra VM-bronset!

Så mycket känslor — Lilla älskade lurv ute på grönbete<3

Bilder Valsarna – Norra speedwayalliansen

Nu är jag äntligen klar med mina bilder från matchen mellan Valsarna – Norra speedwayalliansen. Här nedan hittar ni några bilder. Vill ni se alla bilder från matchen så får ni besöka min nya speedwaysida här!

Valsarna - Norra speedwayalliansen

Speedwayen fick mig att växa

På ett tåg mellan Edinburgh och Glasgow

I dag är det fyra år sedan jag satte mig på ett tåg mellan Edinburgh och Glasgow. Vi på journalistlinjen på Molkoms folkhögskola hade begett oss till Skottland för att göra en tidning som vårt examensarbete. Självklart hade jag bestämt mig för att leta reda på ett av Skottlands två speedwaylag.

En fantastisk resa på många sätt och vis

Den här resan var fantastisk på många sätt och vis men främst visade den hur jag hade utvecklas och lärt mig hantera min diagnos. När jag började fotografera speedway 2007 så började jag jobba ideellt för Aktuellspeedway. Då vågade jag knappt intervjua en speedwayförare som jag hade gått i samma skola som halva mitt liv.

Speedwayen fick mig att växa

Gjorde intervjuer på ett språk jag knappt kan prata

Den där regniga dagen i början av maj 2014 så var jag i ett land jag aldrig hade varit i förut. Jag letade reda på en speedwaybana jag aldrig varit på. Jag intervjuade speedwayförare jag aldrig träffat i hela mitt liv. På ett språk jag knappt kan prata.

Speedwayen fick mig att växa

Någonting hade hänt under de här sju åren och jag anser att jag har speedwayen att tacka för det. Speedwayen fick mig att växa. Jag hade fått vara på en plats där jag känner mig trygg (Tallhult speedwaybanan i Hagfors) och fått öva på det som kan vara svårt, att vara social. Samtidigt som jag fått göra det roligaste jag vet, fotografera speedway. Det hade fått mig att utvecklas och jag hade fått lära mig att hantera min diagnos.

Speedwayvärlden är en stor familj

Jag insåg också att speedwayvärlden är som en stor familj. Människor som inte hade en aning om vem jag var såg till så min vistelse hos dom skulle bli perfekt. De såg till att jag kom och till från tåget. Att jag fick mat och skydd från regnet. Fast vi aldrig träffats förut så hade vi många gemensamma bekanta.Jag fick gå runt fritt på banan och i depån. Ibland glömde jag bort att jag var i Skottland och inte i Hagfors. Tack Glasgow Tigers för att ni gav mig en upplevelse som jag kommer bära med mig hela livet.

Today it has been four years since last, but I promise to come back!

Kvällspromenad

Jag och pappa tog en kvällspromenad i går, det var ett magiskt ljus. Det är lite mer snö i Hagfors än vad det är i Karlstad. Det känns lite sjukt att man ska köra speedway här om 62 dagar. Håller tummarna för att det kommer gå men det är dags för snön att börja smälta nu. Eller föresten det är ju bra om de två första matcherna blir inställda. För då missar jag ju ingen match när jag är i Kroatien haha. Kanske ska åka och lasta all snö vi har på våran gård och lägga den på banan så de inte kan köra förrän mitten av juni. Jag skulle nog inte bli huvudmisstänkt;)

kvällspromenad

1 2 3 4 Nästa »