Search results for

självskadebeteende

Vardag

6 år utan fysiskt självskadebeteende

6 år utan fysiskt självskadebeteende

Jag har sett fram emot att skriva att jag klarat sex år utan självskadebeteende. Men för några månader sedan insåg jag att så är inte fallet. Jag har ljugit för mig själv och psykiatrin, känt skam och skuld. Men det är slut med det nu. Så i stället skriver jag sex år utan fysiskt självskadebeteende och bara det är värt att fira. 🎂🎈

Det är komplext

Det här med självskadebeteende är komplext. Det är som ett missbruk och de kommer aldrig försvinna helt men man kan lära sig att leva med det. Jag hat lärt mig att hantera mitt fysiska självskadebeteende.

Jag är redo nu

Nu sex år senare är jag redo för att ta tag i mitt psykiska självskadebeteende. Allting måste få ha sin gång och jag ser fram emot att få rätt vård en gång för alla och hitta den bästa versionen av mig själv. Nästa år vill jag fira att jag är helt skadefri. ❤

Vardag

5 år och 6 månader utan självskadebeteende

5 år och 6 månader utan självskadebeteende

Vi har klarat ännu en milstolpe 5 år och 6 månader utan självskadebeteende. Dagen firades med min bästa vän. Zandra var på besök under en vecka och det var första gången vi såga på två och ett halvt år. Äkta vänner är dom som vet att de alltid finns där även om man inte träffas regelbundet.

Spadag

Vi firade dagen till ära med att åka till relaxen på badhuset. Jag kan verkligen rekommendera det. Man får skämma bort sig själv en stund men det kostar inte en förmögenhet. Jag tror att de är många som ens vet om att den finns. Förutom spa blev de middag på Pinchos, massa snack och filmmys. En perfekt vecka med sin bästa vän. Star blev förövrigt kär.😆🐱❤

Fyra år med tatuering

Jag firade också fyra år med tatuering. Det är helt galet hur fort tiden har gått. De känns verkligen inte som det är fyra år sedan jag och Carolina satte oss i bilen och åkte mot Arvika. I fyra år har den varit en självklar del av min kropp. En påminnelse om att mitt självskadebeteende är slut.

Vardag

Fem år och fem månader utan självskadebeteende

Fem år och fem månader utan självskadebeteende

Fem år och fem månader utan självskadebeteende

Under veckan firade vi fem år och fem månader utan självskadebeteende. Fast skulle psykiatrin se mig nu så skulle de inte tro mig haha. För min kropp ser ut att ha blivit utsatt för självskada. Jag är dock helt oskyldig den här gången men jag är numera sambo med en terrorist. 🐱

Annars rullar livet på. Tänkte dela med mig av mina och Stars dagar innan jul här nedan.

Vi har jobbat med HagforsAppen. Skönt att få proffshjälp 😆
Jag skulle på julavslutning med Hjärnkoll. Tur att man har en egen stylist.😆🐱
Det var väldigt god mat på avslutningen.
När det är jul så måste man julbaka. 😺
Tur hjälpredan stället upp. 😺

Fem år och fem månader utan självskadebeteende

Fem år och fem månader utan självskadebeteende

Star tyckte att det var dags att stänga kontoret och ta jullov.😆
Sen bestämde han sig för att starta en karriär som speedwayförare 😆
Jag fick ta en promenad för att ta lite egentid. Det är jobbigt att vara en ensamstående mamma 😆
Fem år och fem månader utan självskadebeteende
Naglarna blev julpyntade.
Och håret med🙂
Fem år och fem månader utan självskadebeteende

Star ägnade mest tiden åt att vara söt och bita mig i rumpan. 😆

Fem år och fem månader utan självskadebeteende
De är tur att man är så söt så det väger upp all busighet😆
Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

Fem år och fyra månader utan självskadebeteende

5 år och fyra månader utan självskadebeteende

Fem år och fyra månader utan självskadebeteende

Förra månaden glömde jag bort vilken dag det var. Den här månaden la jag ut det en dag för tidigt på Instagram men glömde lägga ut det här. Men det är så det är att leva med ett självskadebeteende. Det går upp och ner hela tiden. Det kan flyta på tre månader i rad. Sen kommer det månader när varje dag är en kamp.

Som ett missbruk

Som jag sagt innan, jag tycker att det är lite som att leva med ett missbruk. Har man haft ett dåligt beteende man arbetat in i 15 år så kommer det aldrig försvinna helt. Man lär sig att hantera det och leva med det. Men det finns alltid små små saker som kan trigga igång det igen.

Stressigt men bra

Just nu flyter livet på. Det har varit stressigt. Jag balanserat lite på gränsen på vad min kropp klarar av. Men jag vet vart jag har min gräns och jag kliver inte över den. Som både läkaren, sjukgymnasten, arbetsterapeuten och psykologen på smärtkliniken sa… ”Om alla hade så bra självinsikt och sjukdomsinsikt som du har så skulle vi inte ha lika många patienter.”

Återhämtning

När man följer mig i sociala medier så kan det se ut som jag kör 200 km/h hela tiden men det gör jag inte. Jag är noga med att boka in min återhämtningstid. I går gjorde jag troligtvis årets sista föreläsning. De blir nu lite mindre tempo fram till jul sen tar jag lite långledigt. För det är jag värd!

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

Fyra år och tre månader utan självskadebeteende

Fyra år och tre månader utan självskadebeteende

Fyra år och tre månader utan självskadebeteende

Jag har gjort det igen! Jag stod och mataffären och skulle köpa bröd. Jag tar upp en limpa och säger ”Vad är det för datum?.” Jag kollar på min klocka och utbrister ”Jag har glömt igen!” Jag har glömt bort att jag klarat ännu en månad. Så nu firar vi fyra år och tre månader utan självskadebeteende en dag för sent.

Ett bra tecken men inte över

Det måste ju ändå vara att bra tecken att jag glömt bort och inte tänker på det. Men jag vill ändå poängera att det går väldigt mycket upp och ner. Jag brukar jämföra ett långt självskadebeteende med ett missbruk. Man kan lära sig att leva med det men det kommer aldrig försvinna. Vissa månader rullar det på av bara farten. Andra sitter jag med ett rakblad mot handleden och vill ge upp. Det är ingen rak och enkel resa och det kommer aldrig bli det. Att det är en bra dag i dag betyder inte att det är en bra dag i morgon.

Fyra år och tre månader utan självskadebeteende

Jobbdag

Vi åkte ju till Hagfors i går. Så i dag har jag varit i väg och gjort ett jobb åt appen. Det känns tråkigt att jobba på helger men eftersom jag jobbar på distans så får det bli så ibland. Men jag är effektiv så på 45 min var interjuven klar. Jag är ingen journalist som lägger massa tid på att kallprata. Haha kanske för att jag har Aspergers syndrom och tycker att kallprat är överskattat. Men också för att jag vet hur det känns att bli interjuvad och att jag oftast inte har massa tid att slösa bort efter intervjun.

Soffhäng

Efter jobbet tog jag en promenad på 6 km. Har ju en vilovecka från gymmet men det blir inte en vilovecka från promenader. Någon vecka får det ju vara. Nu blir det dock en chillkväll och soffhäng resten av kvällen. Funderar på att se alla säsonger av Gåsmamman för sjunde gånger i väntan på att nya avsnitt ska släppas. Är det rimligt eller borde jag skaffa ett liv? Haha.