”Har du testat att gå en promenad?”
12 timmars sömn
Jag har precis vaknat, blev 12 timmars sömn i natt. Har inte riktigt vaknat till liv än och känt efter hur det känns. Ligger i soffan och kollar på Sofias änglar. Solen skiner i Karlstad i dag och jag funderar över att ta en promenad.
Kan inte klona mig
På tal om det så ställde sköterskan jag pratade med i går underliga frågor. Först undra hon om jag tyckte det var smart att kicka igång en föreläsningsturné om jag mår så här. Jag försökte förklara att jag inte har något val för jag kan inte ställa in en föreläsning. Då tyckte hon ”Kan inte någon annan föreläsa åt dig?”. Haha hur tänkte hon där liksom? Nej ingen annan kan föreläsa åt mig och berätta min historia och jag kan tyvärr inte klona mig.
Har du testat att gå en promenad?
Sen tyckte hon ”Har du testat att gå en promenad?”. Seriöst tror hon på fullaste allvar att jag sätter mig och ringer psyk och ber om att få prata med en läkare om det hade hjälpt att promenera bort min ångest. Jag tycker att den kommentaren är lite kränkande då jag självklart testat allt jag kan själv innan jag söker hjälp.
Det är ju så dom gör. Alltid. Ta en promenad, drick en kopp te, kolla på tv… Oavsett vad problemet är. ”Jag vill dö” japp ta en kopp te och gå och lägg dig. ”Jag ser röda kaniner” check kolla på tv. Alternativt ”jaha vad vill du att vi ska göra?” Jag orkar inte be om hjälp längre fast jag vet att jag borde. Istället räddas jag från döden av anhöriga. Jag orkar inte själv men vården orkar inte heller.
Fortsätt sök hjälp för tillslut hamnar du hos rätt person, men tyvärr kan det ta tid.
Tack:) Jag är dessvärre i änden där vården inte anser sig kunna göra mer och väljer att avsluta min kontakt och där akutpsykiatrin snöat in sig på att jag har en diagnos jag inte har och det blir ett felaktigt bemötande där dom är säkra på att dom har rätt och inte orkar lyssna på mig utan (be)dömer mig osett baserat på journal.
Men tipsen om promenad och dricka te har jag alltid fått, känns som deras universalråd och jag känner mest att im man är så desperat att man ringer en jourtelwfon/akutmottagning så har man nog passerat stadiet där en kopp te har någon större hjälpande effekt.
Usch :(, vet att ni är många som blir behandlade så där. Jag har alltid haft turen? Att komma till människor som ändå brytt sig, men vet att det är ovanligt :/.
Nu vet jag inget om dig eller dina problem men jag tyckte inte hon ställde konstiga frågor? Om man mår dålig säger det sig självt kanske att man inte ska driva sig till max? Antingen jobbar man och dräper sig fast man inte orkar eller så kliver man av och ställer in, det finns inga andra alternativ. Att motionera och vara ute är bevisat att det funkar mot både ångest och depressioner, det botar inte men lättar. Jag måste säga att hon ställde bra frågor sen vad du hade önskat för hjälp vet jag inte? Vad går det att göra tänker du? Mer medicin?
Ha en bra fredag önskar jag iallafall! Kram
Självklart är motion bra för hälsan. Men har man en psykisk sjukdom så har man testat att ta en promenad innan man ringer och ber om hjälp.
Jag tänker direkt: ”Klassiskt neurotypiskt tankesätt!!” från sköterskan; att tro att allt är fyrkantigt och går att planera.
Jag börjar förstå varför vi; med ett ”mer öppet tankesätt” har så svårt att passa på vanliga arbetsmarknaden, det kräver också att vi anpassar oss efter en onödigt fyrkantig mall.
Jag håller med dig angående motionsfrågan; skulle sagt likadant!
Motion finns det evidens för vid en mängd sjukdomar men ringer man akuten och klagar över bröstsmärta så får man sällan frågan: ”Har du provat en promenad?”. Detta trots att många åker ambulans med bröstsmärta som visar sig vara panikångest…
Precis visst motion är bra bra för den psykiska hälsan. Men man testar allt man kan innan man ringer en läkare.