Vardag

Efter 8 år så sitter mycket ångest i väggarna

Som ni borde veta vid den här laget så flyttar jag på tisdag, ni kan inte ha missat det för jag skriver om det hela tiden. Det för med sig många känslor att flytta, det har ju skett så himla mycket inne på de där 39 kvadratmeterna. I augusti 2008 flyttade jag in i mitt första egna hem, och så här i efterhand så tror jag nog att mina föräldrar kan erkänna att de innerst inne trodde att jag snart skulle komma hem igen. Men nej de blev ingen mer flytt jag blev kvar i den där lägenheten i Karlstad i 8 år och 5 månader.

Under de här åren har det hänt så himla mycket, jag vill knapp täcka på vad som hänt haha. Det är många vänner som kommit och gått under årens lopp men de bästa står stadigt kvar. Det är så man vet vilka som är ens äkta vännerna, när man inte umgåtts på flera år men de finns ändå  kvar. En av dem kommer jag nu bli granne med så nu kan vi iallafall inte skylla på att vi måste gå långt för att ses.

Även mitt utseende har förändrats under de här åren, jag har gått från att väga 90-70 kg och mitt hår är inte längre lika färgstarkt som det var innan. Sen tänker jag på alla killar som jag på olika sätt haft en relation med, då letade jag efter kärleken fast jag inte alls hade en aning om vad riktig kärlek var. Och alla utbrott som de här förhållandena ledde till och att jag låg söndergråten på golvet och krälade runt av ångest.

Den där januari kvällen 2010 som jag och A bestämde oss för att chilla stadigt. Och jag började få lite större förståelse för vad äkta kärlek innebar, för att sen 2 år senare ännu en gång ligga på golvet och grina hysterisk för att han tycker att vi borde göra slut. Vilket resulterade i att jag sprang runt i lägenheten och slog honom med en kudde.

Dock var det de bästa buslut han någonsin kunna ta och han gjorde det för att han såg att Henrik skulle vara en bättre pojkvän för mig. Han ledde in mig på stigen som skulle visa mig vad riktig kärlek är. Nu var det länge sedan jag låg på golvet och skrek av ångest, det närmaste jag kommit, var i somras när jag låg på golvet krälade runt pga njurstenssmärtor. Att så himla många olika känslor, och situationer kan få plats i ett och samma rum. Glädje, sorg, ångest, hat, längtan, och kärlek.
Min psykolog säger att det sitter mycket i väggarna efter åtta år och det gör det verkligen i den här lägenheten, därför ska det bli så skönt att bryta upp från allt och börja om.

En liten trasig och förvirrad tjej flyttade in i det där tegelhuset för åtta och ett halvår sedan, men det är nu en ung mogen kvinna som flyttar ut. Som nu har hittat sig själv, lärt sig att leva med sina diagnoser och som idag  kan förstå varför allting blev så kaos för några år sedan. Jag lämnar kvar ångesten och osäkerheten i den gamla lägenheten och med mig förståelsen, glädjen och alla erfarenheter till den nya lägenheten.

Den här mannen blir min granne och jag hoppas det betyder att vi kommer spendera mer tid tillsammans igen. Jag älskar de här bilderna, för de är tagna när jag mådde väldigt dåligt men samtidigt lyser det om mig när jag får vara med min bästa vän <3

No Comments

    Leave a Reply

    %d bloggare gillar detta: