Vardag

Jag kommer hänga ut personer i min bok

I dag har det inte gått i många knop, det mest energikrävande jag gjort är att åka och handla. Annars har jag spenderat dagen i sängen och kollat på serier och skrivit lite på ett reportage och lite på boken. Yes jag är inne i en skrivperiod igen och sakta men säkert börjar boken, likna en bok. Om det någonsin blir bok återstår fortfarande att se men det går iallafall framåt.

Min bok är väldigt personlig och när man skriver på det sättet som jag gör så hänger man ju ut människor även om man inte vill. De flesta som nämns i min bok har fått ett annat namn men det blir ju lite svårare med mina nära och kära. Mina föräldrar är ju mina föräldrar, alla vet att Henrik är min pojkvän och alla vet att jag jobbar för Ludde. Visst skulle jag kunna skriva att jag jobbar för en speedwayförare, men det blir ju bara pinsamt för alla som har med speedway att göra vet ju ändå att det är han. Men alla jag skriver om med sitt riktiga namn, kommer få läsa igenom allt och godkänna innan den går i tryck.

Ludde är en av dem, han har fått ett helt eget kapitel i min bok. Det har egentligen varit klart i flera månader men jag har inte vågat skicka över det till honom för att jag var osäker på om han skulle tycka att det var döpinsamt och jag skulle få skämmas. Han har hela tiden vetat om att jag skriver om honom och när jag pratade med honom sist så var han väldigt nyfiken, men jag jag kände mig inte redo för att skicka över det då. Men i torsdags tog jag mod till mig så jag skickade ett sms och sa att han hade fått ett mail och att han kunde höra av sig och berätta vad han tyckte. De tog fem minuter så kom ett svar, han gillade det och tyckte det var fint skrivet, jag behövde inte ändra ett enda ord och jag slapp dö pinsamhetsdöden 😉

Det är lättare att skriva om de bra sakerna är de dåliga. Jag har skrivit fram till min gymnasieperiod sen har jag tagit ett stort hopp och börjat skriva om hur det är i dag. Där i mellan känns det som en stor grumlig soppa av ångest och händelser jag inte är redo att skriva om än. Men allt får ta sin tid, har det tagit 14 år hittills så kan det ta några år till om det är det som behövs. Men samtidigt är det ju som någon sorts terapi att få ner allt jag varit med om i ord.

Men mellan skrivandet gäller det att ta hand om sig själv, typ som att ta ett avslappnande bad.
17 dagar kvar till eget badkar!

No Comments

    Leave a Reply