Okategoriserade

Mina tankar om Djävulsdansen

djavulsdansen-jpg

Foto:SVT

Såg ni på Djävulsdansen i går? Om inte, klicka in på SVT play och gör det! Jag tycker det var riktigt bra och så viktigt att de speglar båda sidorna, både den som lever med psykisk ohälsa och även de anhöriga. Mina föräldrar kollade och jag tror att de fått en bättre bild av vad Bipolär sjukdom faktisk innebär. När jag gick igenom min Asperger-utredning så var jag ju ett barn och de var med under hela utredningen och fick sen gå en ”anhörig utbildning”. Men min Bipolär-utredning gick jag igenom helt själv eftersom jag nu är vuxen. Och när jag frågar om de finns någon informationsträff eller något för anhöriga så får jag svaret ”Ja de ska finnas, men jag vet inte om vi har de….”. När jag frågade om de har någon informations broschyr, som jag kan ge till mina anhöriga så fick jag svaret ”Gå hem och googla”. Det är det jag tycker är så knäppt, att de knappt finns någon stöd för de anhöriga, fast det oftast är de som drar det tyngsta lasten. Och att psykiatrin har en förmåga att lägga över ansvaret på de anhöriga, när jag var på psykakuten sist och ville bli inlagd, så var de enda de kunde erbjuda en taxi hem till min föräldrar. Jag tycker att Susanne och hennes man Robert som är sångare i banden Takida och Stiftelsen, berättade på ett öppet och bra sätt om hur verkligheten kan se ut om du lever med en person med psykisk ohälsa. Men att man samtidigt kan få vardagen att gå ihop. Även Mesut och Natalia visar att bara man får rätt diagnos, ökad förståelse, och rätt hjälp så behöver inte livet vara förstört. Och att även personer med Bipolär sjukdom kan vara bra föräldrar. Sen tycker jag att det är intressant att höra Sanna berätta om sin relation till Persbrandt och hur den har förändrats efter han fick sin diagnos. För det är faktisk tack vare Mikael som jag fick min diagnos, för att han valde att berätta om sin i media och jag läste och kände ”Det här är ju jag”. Jag visste vad manodepressiv sjukdom var men jag visste inte att det fanns flera olika typer och därför tänkte jag inte på att jag kunde ha det förrän jag läste artikeln om han och insåg att det fans något som hette hypomani. Jag gillade verkligen Djävulsdansen och jag tycker att de är så bra att de valt personer som lider av psykisk ohälsa men samtidigt lever ”vanliga” liv som vem som helst, för det är ju så det ser ut för dom flesta av oss. Annars tycker jag att media har en förmåga att villa lyfta de dåliga sidorna och göra oss till offer. Men jag tycker att Sanna och Ann har lyckats med att visa en ärlig och tydlig bild av hur det kan vara att leva med psykisk ohälsa utan att skuldbelägga oss, eller överdriva situationen. Tack Sanna och Ann för att ni lyfter dessa viktiga frågor! Jag ser fram emot avsnitt två, nästa vecka! Klicka här för att se programmet! Vad tycker du om programmet?
]]>

No Comments
Previous Post
9 september, 2016
Next Post
9 september, 2016

No Comments

Leave a Reply