Jag måste få en paus!

I går åkte mamma och pappa hem till Hagfors igen och jag blev själv för första gången på en och halv vecka. Och det var nog ganska väl behövligt, för ett raseriutbrott var nära. Jag tror inte att personer som inte har en NPF-diagnos eller lever med någon som har det, egentligen förstår hur mycket energi det  tar att vara social. Jag är en ganska social person som gärna har människor omkring mig men tillslut orkar jag inte mer. Man försöker bita i hop och inte bli arg över små saker men tillslut går det inte, det blir för mycket intryck och hjärnan exploderar. Har man sen Bipolär sjukdom som kombo så blir man typ 20 gånger så arg som en ”vanlig” person. Jag måste få mina pausar för att orka, för att samla energi och komma tillbaka till mitt snälla omtänksamma jag. Jag har redan informerat Henrik om att den dagen vi flyttar ihop då ska jag ha ett eget pysselrum och när jag går in där får ingen annan komma in. När mamma och pappa åkte bäddade jag ner mig i soffan och kollade på speedway på tv:n och mummsade donuts och Snappel’s. Bra energi påfyllare!