”Vilken lyx att bara jobba 4 timmar per dag!”

Jag vet inte hur ofta jag möts av kommentarer som: ”Shit vilket skönt liv du har, som bara behöver jobba 4 timmar per dag.” Fast grejen är att jag har aktivitetsersättning och bara jobbar 50% av anledningen att jag jobbar 100% på den tiden. Så skulle jag jobba 100% så skulle jag jobba 200%, och det klarar ingen av i längden. Det här är en grej som personer som inte känner en person med Aspergers syndrom har svårt att förstå. ”Vanliga” människor  kan typ ta en fika på stan, eller kanske gå på bio och se det som chill. Men när jag gör sådana saker så går min hjärna fortfarande i 220km/h timmen och suger in alla intryck som en tvättsvamp. Och jag måste efter detta gå hem och låsa in mig i min lägenhet för att min hjärna inte ska explodera. När jag chillar så gör jag det inte för att nice utan för att måste göra det för att inte bli utbränd. Jag måste ha de där 50% som jag inte jobbar för att återhämta mig. För att min hjärna inte ska gå i 200 km/h timmen hela tiden så måste jag ha inplanerade tider varje vecka när jag låser in mig i lägenheten med Baby och ligger med datorn i knät och gör ingenting. Det här är något jag måste göra för att inte gå under.