Carolina gästbloggar- Min bild av Joanna

Jag lärde känna Joanna för drygt 10 år sen då vi umgicks i samma vänskapskrets. Min första uppfattning av henne var en smart tjej som inte sa så mycket, utan mest betraktade sin omgivning och pratade när det var något av vikt att säga. Vi umgicks inte regelbundet utan stötte på varandra på stan eller på någon fest då och då. Jag visste att Joanna hade Asperger, men det var inget jag reflekterade över så sett. 2010 blev jag utredd och fick diagnoserna Adhd och Atypisk autism och det var en rejäl lättnad! Att få känna att man faktist inte är ”knäpp”, man fungerar på ett lite annorlunda sätt än hur en ”normativ” person fungerar och det är faktiskt okej! Livet makes sense helt plötsligt! Jag har haft stor hjälp att både Nue-teamet på neuropsykiatrin och habiliteringen, där jag lärt mig strategier och hur jag ska hantera vardagen. Jag har lärt mig att jag är den jag är och svårigheter är något man kan lära sig leva med och till viss del även överkomma. Livet rullade på och jag träffade på Joanna någon gång då och då på stan men vi pratade inte så mycket om diagnoser och livet med NP-diagnos. Men så för några år sedan så blev jag inbjuden att följa med på en föreläsning och såg på inbjudan att det var Joanna som skulle föreläsa! Wohouuuuuuuu var min första tanke! Äntligen en föreläsning där man får höra direkt från någon som har diagnos hur livet kan te sig. Eftersom jag kände Joanna sen tidigare kom hon upp till mig innan föreläsningen så vi fick umgås lite innan och käka lite mat, jag bjöd på överkokta makaroner, köttbullar och brunsås, hahah stackars Joanna ? Sen var det dags för föreläsningen och jag blev definitivt inte besviken! Efter den föreläsningen började vi prata mer och oftare med varandra och även umgås mer. Jag har aldrig tänkt så på att Joanna har Aspergers, för mig är hon Joanna! Sen kan jag märka att ibland behöver hon precis som mig vill ha vissa saker på ett visst sätt, men det är ju normalt för mig att man fungerar så. Jag personligen föredrar att umgås med vänner som har någon NP-diagnos för de vet att vissa saker behöver vara på ett visst sätt och jag vet att för dem behöver vissa saker vara på deras sätt och det är inte konstigare än så, man behöver inte förklara eller känna sig ”besvärlig”. Jag har givetvis vänner utan diagnos som jag umgås med, som förstår hur jag fungerar, det är när man möter människor som inte vet hur vardagen för en NP-person ser ut som det kan bli väldigt jobbigt. Ju mer jag lär känna Joanna desto mer fantastisk tycker jag hon är! Jag har följt med henne när hon ska föreläsa och följer gärna med på fler ? Hon har ett driv och en passion som är otroligt och hon vågar prova på nya saker trots att det är både skrämmande och jobbigt! That’s aspie-power in action! Ps. Det är ju dessutom en fördel att hon gärna agerar provsmakare när jag bakar och testar nya bakverk ? Ds