Medicintankar

Överlevde jobbdagen sen hem och äta lunch innan jag skulle till psykolog A.
Han tycker som jag, att jag är trög och likgiltig och att jag var mer jag förra veckan med 50 mg mindre dos.

Är skönt att vara stabil men samtidigt skärmande att inte riktigt känna igen sig själv. Doktorn ska ringa i morgon så får vi se om han villl ändra tillbaka eller vänta i två veckor tills vi ska träffas.

Jag berätta att jag är rädd för att han ska komma på att jag inte ska få en diagnos efter allt. Som det Aspergerbarn jag är hatar jag när de ska dra ut på saker och att man inte riktigt vet vad som kommer hända

Då sa psykolog A: ” Då måste han ha en väldigt bra förklaring till det annars sätter jag diagnosen, för det är ingen tvekan Joanna”

För övrigt ska Psykolog A försöka fixa så jag får fortsätta träffa honom fast han ska vara pappaledig *håller tummarna*