Tack!

Kollar på programmet om mig själv som sändes på SVT i fredags.
Det är nog först nu som jag själv inser vilken jävla resa jag egentligen gjort.
Jag får ofta frågan om jag är besviken på min mobbare.

Det är jag inte för idag inser jag att de aldrig kommer komma lika långt som mig och jag behövde inte ens vara elak mot någon för att komma hit. Och jag tycker faktisk bara synd om dem.

Om det är någon jag är besviken på så är det alla vuxna människor som stått bredvid. Dom som sett men inte vågat att göra något. Rektorer och lärare som hjälpt mina mobbare att mobba mig i stället för att säga i från och visa att så här får man inte göra.

Men de är inte ens värda min energi. Så i dag har jag i stället valt att lägga energin på den skolpersonal som gjorde allt dom kunde plus lite till för att min skolgång skulle bli så bra som möjligt.

Så ett stort tack till:
Helena Eriksson, Nina Päbel, Camilla Andersson, Hans och Ulla-Karin Skagerlind, Ann-sofie Ronacher, Eva-Lena Jonsson, Birgitta Carp, Annika Lövgren, Hans Liljas, Barbro Wallén, Bo Ahlqvist, Maud Borsch och Roland Wiklund utan er hade jag aldrig klarat skolan med slutbetyg.