Jag gjorde mig frisk, inte pyskiatrin
2014 är ett år då jag tagit ännu ett steg framåt.
Har inte ringt psykakuten en enda gång, för första gången på över 10 år. Enda kontakten med psykatrin har vart för att förnya recept och få läkarintyg.
För 7 år sedan hade jag kontakt med dem minst en gång per dag, oftast mer. När jag skrev om detta på Facebook fick jag kommentaren ”Bra att det fanns när du behövde dem”.
Och det fick mig att börja fundera, var det verkligen bra? Eller är det synd att de kom in i mitt liv över huvudtaget?
Hade jag tagit mig ur det här tidigare utan dem?
De kommer vi aldrig få svar på, man kan inte spola tillbaka tiden. Men i efterhand inser jag att psykiatrin gjorde mig sjukare än vad jag var från början.
Under 2007 testade jag 17 olika anti psykotiska mediciner. Allt från tabletter till sprutform+ diverse lugnande. Jag var söndermedicinerad. Jag gick upp 30 kg på 2 månader, jag kunde inte andas utan astma mediciner, jag fick bröstmjlölk fast jag aldrig var gravid… ja det är bara några av alla biverkningar jag fick. Jag var psykiskt sjuk men medicinerades så jag blev fysiskt sjuk och då mådde jag ännu sämre psykiskt. Det är inte psykiatrins förtjänst att jag kommit så långt som jag kommit i dag. Det är min egen och min familjs. Min för jag fick nog och bestämde mig för att bryta upp och vägra ta emot mer mediciner, och är så fruktansvärt envis och aldrig ger mig när jag bestämt mig för något.
Min familj för att de alltid funnits där och stöttat mig och slagits för att jag skulle få rätt vård. Efter 3 års tjat byttes mediciner ut mot KBT- terapi och nu sitter jag här självskadefri och med bara en sorts medicin på lägsta dosen. Ja i bland kan man behöva mediciner för att överleva, men det finns gränser för vad som är okej.
Psykiatrin hjälpte till att trassla sönder den trasiga tjejen jag var ännu mer. Visst har jag mött personer inom psykiatrin som verkligen försökt hjälpa mig, på riktigt.
Men de är lätträknande.
Lika lätträknade är inte alla läkare jag haft kontakt med under mina inläggningar som alla tyckt olika saker och bytt och ändrat mediciner. Jag hoppas psykiatrin har utvecklas lika mycket och åt samma håll som jag gjort de senaste 7 åren, men tyvärr måste jag säga att jag tror att de ligger lite efter mig i den utvecklingen.
Men det jag lärt mig under årens lopp är att livet blir vad man gör det till och det bara du själv som kan förverkliga dina drömmar.
Har inte ringt psykakuten en enda gång, för första gången på över 10 år. Enda kontakten med psykatrin har vart för att förnya recept och få läkarintyg.
För 7 år sedan hade jag kontakt med dem minst en gång per dag, oftast mer. När jag skrev om detta på Facebook fick jag kommentaren ”Bra att det fanns när du behövde dem”.
Och det fick mig att börja fundera, var det verkligen bra? Eller är det synd att de kom in i mitt liv över huvudtaget?
Hade jag tagit mig ur det här tidigare utan dem?
De kommer vi aldrig få svar på, man kan inte spola tillbaka tiden. Men i efterhand inser jag att psykiatrin gjorde mig sjukare än vad jag var från början.
Under 2007 testade jag 17 olika anti psykotiska mediciner. Allt från tabletter till sprutform+ diverse lugnande. Jag var söndermedicinerad. Jag gick upp 30 kg på 2 månader, jag kunde inte andas utan astma mediciner, jag fick bröstmjlölk fast jag aldrig var gravid… ja det är bara några av alla biverkningar jag fick. Jag var psykiskt sjuk men medicinerades så jag blev fysiskt sjuk och då mådde jag ännu sämre psykiskt. Det är inte psykiatrins förtjänst att jag kommit så långt som jag kommit i dag. Det är min egen och min familjs. Min för jag fick nog och bestämde mig för att bryta upp och vägra ta emot mer mediciner, och är så fruktansvärt envis och aldrig ger mig när jag bestämt mig för något.
Min familj för att de alltid funnits där och stöttat mig och slagits för att jag skulle få rätt vård. Efter 3 års tjat byttes mediciner ut mot KBT- terapi och nu sitter jag här självskadefri och med bara en sorts medicin på lägsta dosen. Ja i bland kan man behöva mediciner för att överleva, men det finns gränser för vad som är okej.
Psykiatrin hjälpte till att trassla sönder den trasiga tjejen jag var ännu mer. Visst har jag mött personer inom psykiatrin som verkligen försökt hjälpa mig, på riktigt.
Men de är lätträknande.
Lika lätträknade är inte alla läkare jag haft kontakt med under mina inläggningar som alla tyckt olika saker och bytt och ändrat mediciner. Jag hoppas psykiatrin har utvecklas lika mycket och åt samma håll som jag gjort de senaste 7 åren, men tyvärr måste jag säga att jag tror att de ligger lite efter mig i den utvecklingen.
Men det jag lärt mig under årens lopp är att livet blir vad man gör det till och det bara du själv som kan förverkliga dina drömmar.
 |
| Jag på min 20 års dag ,95 kg tung och trasig |
 |
| Jag 27 år om en månad bär på 30 kg fett och 100000 kg smärta i själen mindre. |