Jag saknar Saga…

Alltså livet det är inte det samma utan Saga i närheten.
Jag saknar att någon skriker håll käften åt mig vad 10:e minut.
Jag saknar att få en bok slängd i huvudet för att jag gått över gränsen med min mobbning.
Jag saknar att ha ett par svettiga kängor framför tangentbordet när jag skriver.
Jag saknar att höra alla sjukdomar hon har i dag, typ vadcancer.
Jag saknar att behöva ta en sömntablett för att somna i från henne när hon berättar samma historia för tredje gången på en timma.
Jag saknar att höra saker om Harry Potter som jag inte hade en aning om.
Jag saknar när hon får utbrott på mig i bilen för att jag kollar på mobilen och glömt bort att jag är hennes kartläsare.
Jag saknar att höra ”det är ingen som bryr sig” när jag berättar Valsarnas senaste resultat.
Jag saknar att bli chockad över hur mycket hon faktisk vet om speedway.
Jag saknar att ha någon som tjuvläser min text över axeln och skriker ”DU SÄRSKRIVER!!!!!”
Jag saknar att behöva bli arg för att hon med flit ”glömmer” betala parkeringen.
Baby saknar att bli kallad tjockis. Livet i Värmland utan Saga Bard är som att äta Kola med papper på- Smaklöst!